När jag grinat klart över smideskurs och att det var tungt och att jag är för svag blåser ödet timring min väg. Jag hakar på! En karl på min karls jobb timrar en stuga för nasjonalparksentrets räkning och jag får vara med! Även om jag är/ser ut som en liten tjej! Jag har hyvlat och burit stockar och observerat hur man sågar. Jag som tycker att det är så tillfredsställande att se att man har gjort/producerat/tillverkat något konkret kommer kunna se ett hus. Detta har varit min dröm länge och jag är helt lyrisk. Jag vet att det säkert är nån kemisk obalans i hjärnan som gör mig så glad så vet jag att det är den som kommer att göra mig uppgiven, förbannad och besviken på egen insats. Det är OK.
På förmiddagen har jag byggt ihop möbler och på eftermiddagen har jag byggt hus. Så jävla butch. Ja, det är skryt jag håller på med. Det är OK.
För den som är mer intresserad: http://sv.wikipedia.org/wiki/Timring
Snart ska jag in till grannen på tjejkväll. Ja, nån måtta får det vara. Inte bara Top Gear och bygge.