SKRIVET FÖRUT, UPPLADDAT NU

Den tredje januari. (sömnlös och hormonell)
Om enånhalv timme ska vi upp och till flygplatsen för att åka hem. Det är inte så kul. Tromsö var kul och kul och kul så jag nästan kände mig vemodig för jag vet att jag inte bor på en plats som är rolig. Försöker se saker att se fram emot men vill mest av allt ha en vardag som jag trivs med. Hade ju tänkt resa till Kambodja för att att det är sånt som jag Spart ihop pengar till men det vet jag inte om jag törs. Därför så måste jag ju göra det, annars blir jag säkert bitter. Har kommit på att jag borde studera också för det är ju dumt att inte göra det när st trots allt är gratis. Men jag vet inte vad. Och går det ihop med att vara tillsammans med Johannes?
Jag vill ha ett spännande liv med resor och leva av något jag känner mig nöjd med. Det är kanske där skon klämmer? Att aldrig vara nöjd? Men jag bor ju i helvetet? Eller är det det att jag inte vågar nånting? Bortsett från att flytta till helvetet då... Gjorde jag det för att plåga mig ännu mer? Är jag bara martyr nu? Kan han inte bara göra som jag vill och hålla det han lovat?

Hänger mig åt lättlästa böcker. Kan inte bestämma mig för om det är slask för hjärnan och förkastligt eller om det är ok eller om det är slask för hjärnan jag behöver för att inte tänka på allt som jag nu tänker på och inte kommer så långt med.

Jag vill ha sällskap där uppe. Nån som förstår... (classified)... Har lust att prata med mina egna vänner men det är inte så lätt över telefonen. Vill att någon ska säga till mig att jag kan men vill helst klara mig utan bekräftelse vilket just har gått upp för mig att jag levt på. Är det dålig självkänsla det är? Eller är det bara förvirring och missbruk av frågetecken? ? Kan någon svara? Vad är mitt problem? Svårt att lösa något när man inte vet vad som är fel. Punkt.

Som sagt: sömnlös och hormonell. Det var inte min intention att detta skulle bli ett blogginlägg, men om nån har tips på vad jag ska göra så är de välkomna. Något sådant.

Kommentera här: