BIKT DABORD

Jag är konstant sugen på bittra smaker. Det går inte över. Mycket har hänt. There's been two weeks since my last confession.

(y)     <----------- Förut tyckte jag att det såg ekivokt ut, men nu vet jag att det är kod för en facebook-like-tumme och jag gillar facebook-like-tummar. (Y)

Har jag nämnt att jag slutat röka? Det går ganska bra. Fyra cigg och fyra snus på en månad. MEn de senaste dagarna har jag varit väldigt röksugen och det lindras lite av mörk choklad, valnötter och grönt te. Sånt jävla hippie-snack, men jag är ju tydligen emo ibland och idag är jag flummig. Snus funkar men då skjuter jag mig i foten.

Mycket har hänt som sagt. Jag har lämnat in min första portfölj på universitetet. Vissa hade sjukt seriösa 38-sidors scrapbooks med tygprover och allt möjligt i. Prestationsångest fick jag, men inte tillräckligt mycket för att göra något åt det. Kopieringspapper med Times New Roman 12p med några bilder tagna med iPhone och skisser. Inslag av trä och hår. Jag hoppas att texten är tillräckligt bra för ett VG. De bedömer för layout också. Jag hade tryckt mönster och logotyp på en mapp och lagt den i en hemsydd påse med ett annat mönster och en annan variant logotyp. Klart (för mig) att man aldrig blir nöjd, men på något vis känner jag mig nöjd med egen insats för att jag faktiskt lämnat in någonting när jag vanligtvis brukar knäcka under press. Knäpp man är.


Närbild på den lilla träbrickan jag gjorde till mönsteruppgiften



Vriden bild på bokmärken i fullaste aktion. Jiiiihaaaa


Min nya sambo/inneboende/husdjur brukar säga åt mig när jag oroar mig. Guld värt. Då kommer vi ju osökt in på mitt nya boende också. Var ska man börja?

LURAS I LUREN

Eftersom första november var på tisdag så ville vi köra ner grejerna helgen innan. I min enfald trodde jag att det inte
skulle vara ett stort problem att få låna en nyckel av dottern till tanten som bodde här innan mig så jag ringde till
dottern, som för övrigt också var en tant, och hon sade att mäklaren hade rått henne att absolut inte göra det.
Ibland bölar jag vid underliga anledningar och jag småsnyftade i örat på Tanten d.y.
Jag ringer min far och berättar att det inte gick, och han hörde väl säkert också att jag var tjutunge även om jag sa att det var bara för att jag var nyvaken, men han erbjöd sig att ringa mäklaren. Efter en halvtimme ringer han igen och ber mig ringa mäklaren.
Han hade sagt att han var från en transportfirma som var tvungna att åka just den helgen. Han hade ljugit ihop att det inte alls brukade vara något problem att flytta in saker någon dag i förväg. Mäklaren hade sagt att det inte var möjligt, p.g.a. tillträdesdatum och föreningen och banken varpå min far tappar humöret. Skäller ut mäklaren efter noter, frågar om de ska vara så jävla byråkratiska i Linköping för att större instutitioner och SMHI ligger där och menade bestämt att vi då skulle byta mäklare eller att köpet skulle ställas in.
Detta var vad jag hade att ringa upp till. Had we got our stories straight? Jag stod och fingrade på den gröna lurknappen medan jag stirrade på numret till Mäklaren. Det ringer. Mklaren ringer. Ödmjukt svarade jag med mitt förnamn. Professionellt frågade hon om tillträde den 27e klockan 09:00 passade mig. Pinsamt, och jag kände att en ursäkt skulle vara på sin plats från min sida, så jag piper något om att det inte var meningen att det skulle vara så mycket styr.
-Det är lugnt, säger hon. Det där var din pappa va?
Paniken. De blixtsnabbt blossande kinderna. Den blixtsnabba lögnen till svar.
-Eh, det är kompis till pappa.

Härligt att se dem i ögonen under överlåtelsen. Ödmjuk var åter min roll.


OKTOBERFEST I MEDELHORA

Efter en blöt afton vid köksbordet med farsgubben var det en upptagen lördag. Lastbil. Antikloppis i Krylbo var far-dotter-bondingsaktiviteten (sjukt långa ord det blir idag) men den var stängd! VA?! Skulle er hjältinna bli utan föräldrabonding? Följ med i nästa avsnitt av OKTOBERFEST I MEDELHORA


Big Poppa's Truck

Det börjar här. Vi köpte sängar istället. Vuxenpoäng med riktiga sängar.
Dagen fortlöpte med att plocka med gamla grejer och bestämma vad jag skulle ha och inte. Så mycket jävla skit man har! Glöggmuggar och ärvda vispar, gamla filmer och och en arsenal med second hand-möbler. Nu är jag antikapitalist - jag vill ha färre grejer! Bli loppmarknad nästa år eller spräng skiten. Med tanke på att jag flyttat i genomsnitt en gång om året så fattar jag inte hur jag kan ha samlat på mig så mycket bajs.



Dans är ju socialt och tydligen demokratiskt. Socialdemokratisk dans - ALLA SKA MED!

Nästa punkt på schemat, efter räkmacka, var Oktoberfest i Folkets Park. Vilket hålligång! Kusiner i lederhosen o och jag hade delar av Hedemoradräkten på mig för första gången. Ingen av oss vann, men det var en upplevelse att observera coverbandet, med deras förinspelade musik, och alla dem som svängde sig i takt (?) med musiken med varierande kunskaper i danskonsten. Det var dags att skratta och peka. Tanter pekade på mig på toaletten och frågade om de fick ta kort. Jag är väl inte den som är den, tanter får väl ta toalettbilder på mig om de vill, så jag tog en tant under varje arm och posade.
Hedemora Musikkår var som vanligt bra. Vilket gäng! Kan inte bli annat än imponerad.
Jag har varit på En & En Halv för första gången också. Jag fick för mig att jag skulle jogga hem även om min snälla moster hade erbjudit mig skjuts. Skinnshorts och knästrumpor och flätor och lubbar hem. Det var sjukt tråkigt.

FLYTTA

Bakis och skakis sitter jag inne och dricker kaffe och skvallrar med mostern medan jag observerar min far som lastar vårt enorma fordon. Slänger upp en mamma i hytten och hiver mig in och av bär det mot Linköping. ROAD TRIP! Allt var frid och fröjd, vi var nöjda och glada och bautabilen går precis in mellan husen i mitt nya, bilfria bostadsområde. Lyfta, bära, gå, kånka, klia sig i huvudet och se sin köpta bostad för andra gången i sitt liv. Världens fulaste kök. Borde vara med på inredningsprogram. Move that truck! Efter några timmar var det dags att hämta resten på den gamla adressen. Det var lite svårare att komma ut med lastbilen än det gick att komma in. Vi knöcklade ihop ett stuprör och fräste iväg vanliga vägen. Det jag inte tänkte på i tid, och ingen annan heller, var att viadukten möjligtvis var för låg. Via-DUNK! Via-DUMT!
Sedan lyckades vi smyga under en annan viadukt med samma maxhöjd och flytta en sten som var större än pappa någon meter.

ASBÄST MED ASPEST

Men nu har jag egen lägenhet med schtugght kök, 26000kr i reparationsfond samt jävligt juste vicevärd. Vi har hängt i en och en halv timme idag och han övertygade mig om att jag ska använda rep.fonden till ett nytt badrum. Jag surar över att jag inte kan använda ROT-avdraget. Imorgon kommer det en gubbe som heter Gunnarsson och ska kika och ge mig en offert på plastmattor till badrum, aspestsanering och golvbrunnar.

Jag ska slänga upp några bilder en dag, men min minneskortläsare är minst sagt opålitligt. Peace




Kommentarer:

1 Martin:

Har bara läst första meningen och vill bara inflika att jag är rätt bitter, kanske ingen sak dock.

Kommentera här: