PRNLL

AVSNITTET SKOLAN: #nedtur #gnäll  #kapitelsomstjälerenergi #fågel-icke-skådning

Det visade sig att jag egentligen hade satsat på högsta betyg. Nej inte satsat men hoppats på, och besvikelsen var påtaglig. Visst, en del av föremålen var slarviga, men det skulle ju vara prototyper.
Jag tycker att jag har gjort så gott jag kunnat men det räckte bara till ett godkänt. Det var hårt ett tag ,men jag ska få ha ett halvtimmes personligt samtal med min examinator tillika programansvarig. Ska bli intressant.
På universitetet ska man väl lära sig att utveckla olika färdigheter och kunskaper och så länge jag har gjort det och känner det så har jag vunnit (för det känns lite som att förlora mot sin examinator. Var inte medveten om det innan jag skrev det här. Kan jag ju klia mig på hakan och fundera över någon dag hur jag kan bearbeta bort den inställningen.)

Nästa delkurs har ju börjat och inspirationen och idéerna har inte infunnit sig som de borde. Jag borde få idéer om hur jag kan lösa uppgifterna och tillverka föremål inom någon teknik jag har en chans att klara av. Jag vill ju göra något fint och det har vi inte lärt oss än. Nej, det är väl strängt sagt, men vi har lärt oss att limma och spika som sammanfogning och jag vill göra något som ser proffsigt ut. Men jag är inget proffs. Jag är förstaårselev vid ett slöjd-, hantverks- och formgivningsprogram.
Detta får som följd att jag stoppar huvudet i sanden och inte vågar göra något, i tillfälle jag misslyckas eftersom jag inte klarar av det på ett moget och insiktsfullt vis. Det här måste jag ju göra något åt, annars kommer jag inte att klara av utbildningen, självkänslan trycks djupare ner i sulorna och jag börjar fejkskratta åt samma skämt som alla hamburgerätare drar och horar dricks och helt plötsligt är jag för ful för småpeng en gång. Om jag inte avlider av självförakt innan det. Oj, så vi ponerar. Vi är mina personligheter Hybris och Nemesis. Vi strävar efter katharsis.

Pappa får hjälpa mig. Jag gör något ganska simpelt och får hjälp av min far. Där har jag säkert en hel del att lära mig. Jag har gjort en liten kist-prototyp själv som jag inte kan använda, men jag har gjort den i alla fall. Eller ja, snart.

AVSNITTET FÖDELSEDAG #uppturmedrasktfall #grogghaggor #döendesvanen

Det kanske var den bästa födelsedagen jag kan minnas. Väckt av Linda med nybakade scones, kaffe och en 18-raders dikt om min förträfflighet. Är smickrad, men hon hade faktiskt inte avtalat en påklädningsaudiens hos Oss. Men det fick gå =) Jag fick även en engångskamera och ett tomt fotoalbum till aftonens slattparty.
Jag hade bjudit in klasskamrater och närmast sörjande att ta med sådant som stod längst in i barskåpet för att avsluta det med värdighet, precis som mitt 28e år. Fler än jag trodde kom! Runt 25 stycken + en hund. Med sig hade de hemgjorda collage, blommor, godis, smycken, toalettartiklar med doft av japanska körsbärsblommor samt en imponerande samling likörer och hemgjort vin.

Personligheten Hybris kikade fram och blev övertalad om att balettlyft med sats var en bra idé. Med sats menar jag då en spurt från avstånd. Efter det var tanken att min lammlätta lekamen skulle kastas upp i taket. Jag går in in i Lindas rum, ställer mig i start-position, vrålar CHAAARGE! Språngmarch. Hopp. 250cm i takhöjd. Gick inte helt och vid sista försöket släpptes jag, landade med nacken mot golvet och låg kvar. Jag var inte helt säker på att allt gått bra med mig så jag väntade till alla hade skrattat och pekat klart med att röra mig. Aj. Som en kniv i ryggen. Även du, min Brutus. Så länge inget är brutet så r det bara att dansa vidare. Kan fortfarande inte röra obegränsat dock, så jag befarar en sträckning. Går som den tant jag är.

Annars var det kul. Höjdpunkter som bajskorv i hallen, hånglande gäster, söndersuttet dass och att hitta en strumpa i frysen dagen efter. Superslanig dagen efter med fem extra nattgäster. Det här lever jag länge på. Kanske fram till helgen.

AVSNITTET RENOVERING #dyragrejer #dass #iheartlinköpingar #vuxenfunderingar #rundtur

Har jag nämnt att min lägenhet inte är influerad av de senaste inredningstrenderna? It's butt-ugly, delvis. Har haft folk här som räknat ut offerter på badrummet, vilket är i stort sett original sedan 1968. Den första blev 136 000 kronor. 136 papp. Jag får ju inte ROT-avdrag heller, annars hade det blivit 52 000 kr billigare. Det var ju inte så väldigt upplyftande. Känns inte som jag vill lägga de pengarna på en lägenhet i ett område som klassas som ghetto. Då ingick ju badkar, handdukstork, nytt dass, borttagning av element... tutti. Hos en bygghandlare fick jag tipset om plastmatta, men det hade inte dem. Linköpingsbor. I heart you. Rekommenderar saker de inte har, för att de är schyssta. Kanske han ville kränga på mig våtrumsspackel i all fall, men nejnej inget tjat. Han sa att jag borde gå över gatan och snacka med dem och kika på plastmattor. Många var tacky.

Den andra offerten kom idag och det blir cirka 20 500:- men då är det bara jobbet och det avser plastmatta på väggar och golv. Allvarligt så betalar jag väl hellre det än det tre- till fyrdubbla. Så kan man köpa ett badkar och schysst toastol och en spegel med spotlights. Och mat!

AVSNITTET #bättremänniskapåenonsdag #visominteärvärdabredband #rundtur

Jag hade anmält mig till workshop i bättre självkänsla. Jag känner ingenting. Jag är precis lika förvirrad, osäker och bekräftelsesökande som jag var tidigare idag. Eller vad tycker ni? Varför har jag ingen like-knapp på min blogg? Ja, jag är två fjortisar, nu sedan jag fyllt 28 år. Nej, jag förstår väl att det är sådant man måste träna upp, att det inte blir bättre på en och en halv timme, så jag ska försöka vara snäll mot mig. Kanske jag inte kan räkna så bra, men man kan väl vara en bra människa för det

(MEN LITE HARDCORE KBT SKADAR VÄL INTE?)

Jag och min lägenhetskamrat Linda delar på min mammas mobila internet. Jag är väldigt tacksam mot min mor, men jag vill ha ett allvarligt snack med Bredbandsbolaget. Eller snarare, jag har haft det idag. Fruktlöst. Det kommer att ingå i avgiften till lägenheten till nyår men jag kan inte få betala och få internet nu, utan först den 16e december. Det är ganska tråkigt att vara utan internet och TV ska ni veta, speciellt inte när vi har skolarbete att förtränga. (Nu ska du stanna i den känslan, uppmärksamma den, andas in den, känn den i hela kroppen, acceptera din frustration och sedan tänker du att den flyter iväg på ett löv i en bäck. Hepp hepp, Mindfullness. Jag är inte helt såld.)