VARKEN GRAVID ELLER BRIDEZILLA (AN OFFER HE CAN'T REFUSE)

Det var genomslagskraft i detta. Förlovning. Jag var inte klar över att det skulle vara en så stor grej och att man skulle tro att vi skulle gifta oss direkt. Inte ens fästmannen förstod att jag överhuvud taget inte har bråttom med det.

Det är inte så stor sak och jag visste inte vad varken han eller jag skulle säga. Det var mer menat som ett förslag men jag förstår ju nu att det inte är lätt att vare sig tänka eller säga något när jag står och stammar med darrande blick i ett hörn av Oslo Sentralstasjon och presenterar en svart papplåda med någon underlig form av låsanordning.
Rent tekniskt frågade jag den stackars mannen om han ville förlova sig med mig och jag tog honom off guard. Jag påpekade att kvitton fanns kvar och jag var beredd på att han kunde mena att det var en dålig idé och lägga fram argument för sin slutsats. Jag trodde nästan det och vare sig det var så eller inte så hade det inte varit en big deal utan det var bara ett förslag. Kanske folk tror att jag är uppe i det blå och är en drama queen med inställningen allt eller inget, men jag ansåg det vara ganska nyktert. Men jag var visst otydlig.

Det jag menade var ju att visa honom hur mycket jag uppskattar honom och att jag är seriös även om jag har flyttat 200 mil bort från honom. Jag vill också att andra ska veta att vi älskar varandra och hör ihop på något sätt. Jag är stolt över att vara hans och jag vill att att han känner detsamma för mig. Jag vet var jag har honom även utan ringmärkning.

En fantastisk helg och jag hörde mamma och min moster yla ända från Kupolen. Sedan kom termer som "fria", "giftermål" och "bröllop" upp. Var det det jag hade sagt? Johannes menade att det var nog indirekt det jag hade sagt. Oj då. Var det det jag hade sagt? Var inte det lite hastigt? Hehe... Alltså, jag vill ju att det här är mannen i mitt liv men det är väl inget stress med att gifta sig? Kan man inte bara vara lite förlovad och njuta av det?

Jag känner mig själv så väl att som den kicksökande njutningshormonjunkie jag är så hade jag säkert varit den mest euforiska bruden av dem alla och den dagen man gifter sig och är förälskad i en människa man känner väl är säkert mångas högsta dröm och en av de stora dagarna i livet. Men det förändrar ju ingenting! En byråkratisk process som i värsta fall hålls religiöst där man lovar saker inför "Gud och denna församling" som man omöjligt kan veta att man kan, eller vill, hålla.

Helt uppenbart hade jag varit otydlig. Jag hade skrämt honom till orolig mage och bristande kommunikation mellan oss hade gjort fästmannen fundersam över om jag hade ett vårbröllop 2012 i tankarna. Han erkände att han inte var redo för det men inte hade vågat sga något. En ärlig sak. Är det något jag uppskattar så är det ärliga saker. Kul att ha en fantastisk helg och vara kär, men uppriktigheten gjorde mig otroligt rörd, även om jag känner mig lite som Sauron i den här sagan om ringen. Varför skulle jag skrämma honom så? Attackera utan förvarning. Överraskningsmoment kanske inte alltid är av godo även om jag vet att han blev glad samtidigt.

Jag vill bara klargöra att allt är som vanligt och inget bröllop är inbokat även om jag har en ring på fingret och en som ska inbytas mot en med mindre diameter. Förlovning blir vad man gör det till. Det är väl kul?

En fråga bara: Varför är det så förvånande att det var tjejen som köpt ringar och gett ett förslag? Jag trodde jämställdheten gått ifrån traditionalismen på den punkten.

Kommentarer:

1 frivilligt facebookavstängd kusin emma:

Yeah! I min värld har den (jämställdheten) gjort det (gått ifrån traditionalismen), men jag blir ständigt förvånad över hur folk blir som såna där russin man glömt längst inne i skafferiet när det kommer till relationer, förhållanden, förlovningar och äktenskap. Det var så jävla mycket bättre förr, när jag var vindruva! Eller i alla fall ett färskt och saftigt russin! Så låtom oss fortsätta på inslagen väg och fördöma de som tycker annorledes. Men precis sådär tänker jag också göra en dag, hurra! Grattis! Sjukt sugen på att träffa dig å syrdin, när är du i sthlm nästa gång? Kom gärna på min fest om du har vägarna förbi (hmmm) och tack för inbjudan till din men det var den här helgen va? Ska på engelskt bröllop. Brudens föräldrar bjöd in till bortgiftermålet av deras dotter. Vi kanske har kommit någonstans ändå...



...grattis igen!

2 Helly:

Men vafan! GRATTIS! :D

Kommentera här: