SMINK, VÄSKOR OCH GEORGE CLOONEY

Tjejigt. Hur djup är din pung? (Far fetch. Tog ni den? Inte jag heller)

Glittrets tid är förbi
. Det är ju det här jag har väntat på. Åldern ska ta ut sitt rätt, och dra ett spindelvävsaktigt nät över ansiktet. Det känns tungt, både bokstavligen och bildligen.

Alla dessa söta tjugoåringar med långa ben, och alla är modeller. Nej inte alla är det, men det är många modeller som är tjugo och de är ju dem som exponeras runtomkring och lämnar oss andra med en fadd smak i munnen när den egna spegelbilden uppenbaras i glasdörren som man måste vara. Det trötta, slappa men puffiga anletet som blickar tillbaka, blinkande med sina assymetriska ögonlock. Ungdomens lyster orkar inte ens lysa med sin frånvaro utan mer spraka som ett gammal lysrör som utlämnar den gråa och storporiga huden med de ironiska tonårsplitorna.

Att jag ska bli George Clooney eller Magnus Härenstam är väl en liten risk. Distingerad elegans. Jag började röka för att se äldre ut. Det kom inte naturligt för mig att tycka att det var gott en gång, utan jag kämpade mig genom en röd Marlboro per dag, tre puffar och sedan få nikotinkick och skaka. Jag kunde inte stå ut med att se ut som tolv när jag var 19. Jag skulle stå ut med att se ut som 19, nu och då. Nu har jag slutat röka men frågan är om den starriga hinnan över den tidigare persikohuden tänker komma tillbaka. I think not. En stadig väg på väg mot att se ut som en välbrukt läderväska köpt på Kreta 1983 är stigen att vandra.


Nej, jag har ju klagat över att jag inte bemötts med respekt, gissningsvis för att jag såg ung ut. Nu har jag rynkor över hängade babykinder. Var är respekten? Måste man bete sig som en 28-åring också? Färdigutbildad anställd och med en unge samt full koll på räntesatser och försäkringsvillkor? Uppdaterad på vad som händer i världen? Det går ju inte. Jag måste kamouflera mig till glitterpinne för att matcha min ignorans. Om det stämmer att "Ignorance is bliss" så är jag vldigt vis idag. Usch.

Jag är en sån bekräftelsejunkie. Hamburgerhora var ju ett, i det avseendet, perfekt yrke för att varje dag få räkna slantarna som bevis på att man har varit trevlig, professionell (?) och charmerande och höra "Hei söta" av kollegerna. Men det var ju också det som var det värsta med att vara servitris, det tvånget att vara konstant söt och trevlig mot alla idioter som får munchies på något friterat. Lappen i omklädningensrummet där det stod

GIRLS, MAKE UP IS ACTUALLY IMPORTANT

uppklistrat på spegeln. Men det kunde vara värt det för att efter ett långt jobbigt pass få tänka "OK, idag har var varit charmig för 1100 kr. NORSKA!"

Det fick avslutas cold turkey. Väldigt kall kalkon, när man flyttar till inlandet norr om polcirkeln där ingen finnes för att smickra och smeka ens ego. När grannkatten valda att hoppa upp i knät och gnussa en i ansiktet kanske är det närmaste. Ett förödande avslut men väl så nyttigt att komma på att man inte behöver jaga de där kickarna.

Facebook ligger där och lurar. Hur många "likes"? Är jag snygg, rolig och duktig?

Jag blir så trött. Ska detta ta så mycket energi? Paradoxalt så är den bästa komplimangen jag fått på ett tag att jag inte är lika bekräftelsessökande som andra tjejer i klassen. Det var gulligt men det kan inte stämma. Annars tycker jag synd om de andra.

Anyway, jag har hittat statistiken och vid ett tillfälle hade jag 20 unika läsare och 38 visningar. Skoj! Mindre skoj att det sedan sjönk. Hoppas på att locka potensiella läsare med dylika rubriker av typen s om jag nyttjat idag. Vänder sig nog till ungjäntor, men om jag inte minns fel så har denna journal ett inlägg benämnt BAYEN, BÄRS OCH RAKADE BRUDAR vilket jag tror tilltalar en annan målgrupp.

Kommentarer:

1 Ankan:

Du får börja dansa för uppskattande blickar och rikskuponger och på så vis stilla ditt behov av bekräftelse.



Om inte annat blir du bästa mostern om några månader, älskad av räkan och som alltid av hennes 3 håriga brorsor

2 PRNLL:

Jag hittade en lunchkupong från Storan i en gammal handväska. Kanske min nya sambo kan kasta den på mig när jag dansar Svullo-dansen. Men jag vill ju slippa bry mig om sådant!

Jag ska lära Räkan allt jag kan

3 Katten:

Känner mig pinsamt träffad av kommentaren om uppmärksamhetssökande klasskamrater. Tillhör ju inte de som inte knarkar uppmärksamhet direkt, även om jag helst inte låtsas om det ;) Fast det är okej. Jag får vara sådan och så får folk tycka vad de vill om det. Tror vi alla horar lite ibland för att få våran uppmärksamhetsfix.

Kommentera här: