PRNLL

Så här sitter man med laxermedel insmort i huvudsvålen efter en hektisk sommar. Jag och pappa har pallat vildkörsbär hos grannen och jag ska koka sylt för att göra glutenfri körsbärskaka till min egen och systers älsklingar. Hoppas att hon älskar sig själv, annars får hon inte smaka.

 

Så rosabloggigt av mig va, att skriva om ricinolja och bakning? Fattas bara att jag lägger in en dimmig, överexponerad bild av något svårt. http://ladylovelylocks.org/

 

Senaste uppdateringen var från Svanvik ser jag. Det har aldrig varit så socialt där tror jag. Bitch volley vid garnisonen där motspelarna till största delen bestod av argsinta myggor. Motionen blev någon sorts riverdance av att slå bort odjuren från vaderna. Annars hade jag nog behövt någon mer bollträning tror jag, eventuellt terapi p.g.a. bollrädsla (ångest/skräck/fasa/stark oro/fruktan). Två middagsbjudningar hemma och bortbjudna en gång. Galet.

 

Mot øya! Backstage-frukost mellan kl.8 - 15:45 där en av de högsta hönsen är jag, under mig i hierarkin befinner sig tre- fem frivilliga att disponera efter bästa förnuft. Det var spännande att delegera. Det var inte så mycket anarki den här gången utan majorskan pekade med hela handen. Skala! Stek! Skiva! Ställ fram! Smila, smila som en gris sa jag!

Kvällarna på festivalen var ganska avslagna, grundat av att jag var utslagen. Tvingade mig själv att gå på The Black Keys och Entombed sista kvällen, trots att jag var så trött att jag trodde att det dåliga förbandet var huvudakten, men med ny vokalist och tråkig repertoar. Mest pepp var jag nog på refused och lovade på deras uppmaning dyrt och heligt att aldrig ha tråkigt. Det är kul att ha kul och det är tråkigt att ha tråkigt som jag brukar säga.

 

Efter sena kvällar och tidiga morgnar drog jag rätt från festival till flyget mot Arlanda för att där möta min mor, släpa henne vidare mot Lissabon och Madeira, vilket för mig var en fjortontimmarsresa, med målet att bli berest, brun och utvilad. En av avsikterna var även att guida min moder genom flygplatsernas seder och kutymer. Incheck, baggage drop, gates, transfer och en massa andra ord på engelska och det var så kul att för första gången fick uppleva södern. Vi hade trevligt, åkte linbana och undertecknad brände arslet så framstupa sidoläge var en position att föredra. Tvingas att ligga still och läsa deckare med banala formuleringar och försöka förtränga att den grymma vardagen smyger sig på.

 

Och den kom...

 

Så fort vi landade gjorde den sig påmind och förstärktes hela bilfärden till Hedemora, med något slags klimax i hästkuksrondellen. Insomnia, fler insekter, mörker, köksklockan som tickar, likt den gjort sedan jag var liten. Grus. Åke Sundmans vildkörsbär. Mixad kebabsås. Ofattbart lite tal om pizzaåöl, posidrive-ettan och hur vissa magsäckar reagerar med vitlök. Så här i efterhand kan jag uppskatta det.

 

 

Nu går jag en oviss tid tillmötes. Vet inget. Jobb, universitet eller läsa Matte B? Hyra ut, sälja bo kvar? Får fästmannen jobb i Oslo? Någon annanstans? Vi kan kalla det spännande för det låter bättre än oroligt.

 

Ska njuta av sensommaren, träffa människor, köra bil och få besök av Jo-boy och The Backman Family.

 

Förresten så tycker jag att det är läskigt att tala inför många, så min masochist-sida fick mig att ringa in till Christer i P3 och tala om udda saker. Svettig, röd, darrig. Fick bekräftat att jag har mer av ett radioansikte än radioröst egentligen. Jag lärde mig dansa efter radion och fick med störningarna också.