Varför kan inte allt vara kul?
Att skriva kursportfölj är som att nypa sig hårt i armen för att det är skönt när man släpper. Hade man aldrig nypt sig i armen så hade man aldrig uppskattat att vara onupen (onypt?) Är det meningen med livet det? Att plåga sig för att sedan tycka att det är skönt att låta bli? Bo där det är kallt för att tycka att det är skönt att åka på semester?
Ingen idé att vänta på att livet ska börja för det pågår nu, och det gör mig otålig att göra tråkiga saker. Dags för semester.