SYNENS UTSIKT - EN INSIKT JAG INTE HAR
Vad är det här? Jag har två spörsmål. (Just ställda fråga icke medräknad)
Bakgrund: Det ska ligga i mina gener att få glasögon i en ålder av 26 solvarv. Åtminstone fick både min mamma och min syster det. Å andra sidan fick de ju gifta sig då också.
Varför får jag inte glasögon?
När jag var 26 lånade jag min systers brillor och kände mig som Clark Kent fast tvärsom. ( Clark Kent är stålmannens alias på Tellus. Han brukar ta ner glasögonen på nästippen och då har han röntgensyn. Ganska ballt.) Jag ser jättemånga reflexstolpar när jag kör bil i mörker, men att det är så många beror inte på någon slags supersyn, utan mer känns det som att jag ser dubbelt. Detta gör bilkörandet till lite av en gissningslek. Vilka stolpar markerar kanterna på vägen och vilka är foster av min inbillning? Är det där en skolbuss? Det kändes som en.
Detta är andra synundersökningen på ett år och det verkar som att synen blir bättre. Men jag vill ju se! Alla grenar långt bort, fåglar, skalbaggar i nöd. Är det övermänskligt bra jag ser i syrrans glajjer (övermod, hybris, storhetsvansinne, självöverskattning... kärt barn har många namn (klyscha, ordspråk...)) och i så fall varför vill inte optikerna unna mig det? Jag vill inte missa något. Det är ju som LSD fast på riktigt.
Är optiker så bra människor att de inte vill lura folk till att köpa glasögon?
Jag antar att detta betyder med att jag får vänta med att se smart ut tills jag får göra skäl för det, och att jag även får ge mig till tåls gällande linser och laseroperation.