PRNLL

O Boy. Saker händer.

Från början efter sista gång? O Boy
O Boy. Saker händer.

Från början efter sista gång? O Boy, jag har missat en del.

Jag och min särbo var på lägenhetsvisningar i Oslo för några veckor sedan och vi var på ca 15 stycken och blev milt uttryckt oeniga, stressade och slitna. Det är en ganska stor grej det, var man ska bo och tillika kanske lägga ett par miljoner på. Norska kronor.
Vi var med på en budrunda men fick ge oss även om lägenheten var väldigt fin och hade en stor (54kvm) källare. Förlusten var sorglig och en lättnad på en och samma gång.

Det hade gått så lång tid sedan jag träffade innehavaren av mitt hjärta (homerisk liknelse) att jag blev knäsvag, blixtkär och rörd samt förvånad över hur fånig jag kan vara. O Boy! Guttorm. Balanse, bitte!! Ska det vara för mycket begärt?

Praktikperioden närmade sig och tåget gick mot Oslo (eller i alla fall mot ersättningsbussen i Kongsvinger). Väl framme i Oslo var mitt vanliga värdskap bortrest och jag tog in på Bristol på min fästmans räkning. Jävla onödigt bra ställe alltså, men känslan av malplacering infann sig kvickt i foajén till den förnäma platsen. En av de bästa sakerna med just det hotellet just den dagen var att det, förvisso likt andra dagar, ligger mitt emot restaurangen tillika ölbaren Handverkstuene, där just denna afton Helena jobbade. Helena har jag inte mött sedan jag var i Thailand då hon varit bosatt i Kina.

Två goda dyra öl, en frodig frukostbuffe och tio timmar senare var det dags för visningsrunda nummer två, i ösregn. Den första hittade jag inte, men jag var på sex andra i varierande standard.
Helt ärligt trodde jag inte att han som tar det stora lånet för att kunna bo i Oslo skulle låta mig vara ansvarig för att se på bostäder utan hjälp av en vuxen. Heder!

Fortsättning följer. Det blir så sjukt långt annars.