PRNLL

   Det är fint väder, men jag går inte ut. Dagarna här inne förvandlas till en smet av papper som ska fyllas i, tak som skall spacklas, jobb som ska sökas, telefonnummer som skall slås, instutitioner där jag skall ta en lapp, vänta i kö och fylla i rätt saker på rätt blankett. Det är som en ett spel eller som en tävling, där man måste göra rätt, för annars får man börja om från början med ett extraliv mindre. Men smeten stannar, för att jag har fastnat i den. Jag har aldrig gillat spel och tävlingar heller. ( Nu undrar jag om det finns något begrepp för att använda två metaforer samtidigt. Annars ska det bli min nya grej.) Beskrivningen hade lika gärna kunnat vara om ett arbete, men ett sådant har jag inte och har börjat tycka att det är oroväckandes skönt att på dagarna göra ingenting.

 Till och med skall man ha dåligt samvete över. Om detta hade varit en semester hade jag passat på att läsa böcker. Läst och läst och läst och fantiserat, inspirerats, drömt. Jag gör mig bäst när jag inte är närvarande. Eller väva på monsterväven.

 

   Jag är lat, självupptagen, elak och rädd. Men det ska jag inte skriva i någon jobbansökan.

   Är livet till för att man skall göra stordåd? Jag tror inte att tidigare nämnda egenskaper är kompatibla med stordåd. Med mina referenser och med mig själv som utgångspunkt istället för mänskligheten, som jag givetvis har eftersom jag är självupptagen, så hade ett stordåd bestått i att 1) skriva en bok, eller 2) bygga ett hus. En examen från universitet ligger långt ovanför där, tillsammans med Nobelpris och OS-guld.

   Ska man sträva efter att bara trivas, och vara tacksam för de veckor man får ha utan det stora mörkret tungt vilandes över axlarna? Ska man utnyttja lidandet till något eller ska man hålla det på avstånd med, ordvitsar, Ramones och bära tallrikar fram och tillbaka?

 

   Min Kamp av Karl Ove Knausgård inspirerar och uppmuntrar mig, när han han skrivit sina memoarer i sex band, där man kan gotta sig åt att han lägger ut sina mörkaste sidor och tankar. Jag skulle kanske kunna skriva hyllmeter,eller i alla fall spaltmeter om mina dåliga egenskaper. Ett nytt kapitel varje dag över hur småsint och missunnsam jag är.

 

   Eller en barnbok om en krävande jättesnigel som tömmer andra på energi och pengar. En dag fick jättesnigel en man att komma med ett badkar och så rörde den aldrig sin slemmiga lekamen mer. Snipp snapp slut