BABIES
Ungar överallt. Nu känner jag sjukt många barn och massa fler mammor. Jag vet saker om dregeldukar och hur man sätter på en blöja. Jag har 5XP i påklädnad och lika många i nattning i gungstol samt mjölkspyor på upp till flera plagg. De kan vara söta och de kan vara sjukt jobbiga men ändå blir man någon slags clown och beter sig som en idiot och härjar så att de kan visa tandköttet i en typ av grimas ackompanjerat av en ljus hickning. Jag hoppas det var skratt och leenden annars har jag gjort bort mig i onödan.
Näsfrida, stora skallar, bulldozerbarnvagnar. Skötbord i solar plexus-höjd med utrymme för ben med många knäveck att kickas. Utmattad men rikare på erfarenhet
Det här med blommor och bin har fortfarande inte sjunkit in på mig. Obegripliga grejer, men det är väl bara att acceptera att det är så.
FÖR SYNS SKULL
OBS! Se upp för dubbelbottnade betydelser så att säga, if you pardon the pun.
Haha optiker (i synnerhet i Kirkenes, men även Thailand och Linköping)! Jag har skickat efter glasögon på nätet. 299:- är så billigt att jag skickade efter ett par till min herreman också. Då blir ju genomsnittspriset nere på strax över 2200;- (norska). Tydligen sjukt dyrt i Norge # no shit
Manligt och kvinnligt. Huruvida man ser det genom psykosociala glasögon eller biologiska är en diskussion jag inte tar nu, men stereotypen säger att män köper mer, bättre och större teknikartiklar. Då räknas det inte som nördigt (i deras ögon) men som macho, jmfr stor bil/sportbil. I karlakarlslooken ingår inte brillor, därvid dessa män låtsas att de ser som Stålmannen själv och väntar in i det absolut sista med synskorrektion. Då upptäcker de plötsligt vad de betalat massa tusenlappar för. De ser TVn/skärmen/projektorbilden och får praktisk erfarenhet av vad HD i bemärkelsen high definition innebär.
Det är bara att gratulera.
Det ovanför hade säkert kunnat bli en one-liner och säkert roligare (badabamtjing) men jag tränar på att brodera ut, som slöjdflickan sa.
Poindexter och besserwisser. Ser bra ut. Min nya look
TÄVLING
5 poäng: Jag behandlas och lindras med bland annat epilepsimedicin och allergitabletter.
4 poäng: Jag har makten att både lamslå dig och få dig att springa så mjölksyran sprutar.
3 poäng: Jag kommer med så lågt självförtroende att du kommer att betvivla om du ens kommer klara av att bli av med ditt liv eller om du kommer att misslyckas med det också.
2 poäng: Ingen tror dig om du berättar på norska att jag drabbat dig.
1 poäng: Min vän Ågren följer ofta med.
Den (o)lycklige belönas med kopia av filmen "Control" om Ian Curtis, en Jonas Gardell-bibliografi och en cyanidkapsel. Må bäste man vinna
SYND ATT KLAGA/DET KNALLAR OCH GÅR/HUVUDET UPP OCH FÖTTERNA NER
Jag önskar att 28 år inte betydde att man är som fjortonåringar men det är i alla fall inte helt osant.
Det här var min bästa låt när jag var tretton. En beskrivande video.
Min räddning är att jag ska glömma hur allt egentligen är så att jag kan leva ett dumglatt liv och sträva mig igenom en utbildning, en karriär, barnuppfostran, bli lämnad av min man, skaffa en annan, bli sjuk eller gammal och läkarna ger mig piller och respirator så att detta liv ska kunna fortsätta. Det spelar ingen roll. Det handlar alltså om att uppfylla jordelivet med saker tills man kolar. Vad? Spelar ingen roll. Slutet är detsamma. Det man upplever och känner är vad man märker och då blir det därmed sant. Upplever du att du har ett dåligt liv med stort lidande så förstår jag inte poängen alls. Jag hoppas på hjärntvätt eller lobotomi så kan jag leva ett liv med mindre lidande och utan dåligt samvete trycka ut ungar till den här hemska världen så att jag burit runt på dessa oönskade barnafödarhöfter av en grund. Har du ett alternativt slut på den här verkligheten? Nej. Poängen? Det finns ingen. Snipp snapp snut. Sov så gott
MAN KAN INTE SKRIKA HELA TIDEN
Mama and the Babe
Faster Moster kill kill kill
INSPIRATION
imikimi - sharing creativity
I ett tidigare inlägg länkade jag till en annan blogg, kökschefen på kvarterskrogens. (Denna plats var för mig så fascinerande att jag googlade den, varpå min egen blogg kommer överst. Tänkte inte på det. Jag var en smula berusad när jag skrev det. Tänk det). Den bloggen var ful(l) av smått datorredigerade bilder och jag kände mig inspirerad.
Det är mycket underhållande att leka med dessa montage och jag skulle rekommendera det till den stora massan; att registrera sig på imikimi.com. Jag stöter dock på ett problem, för jag får inte till bilderna att bli sådär härligt... kalla det vad du vill. Sådär så att folk tror att jag har en telefon som ser ut som en... pump(? Det som i plural heter pumps? Vad säger SAOB (Svenska Akademins Ordbok) om detta? pump-sko exempelvis) och tavlor av solnedgångar, vattenfall och gråtande barn. Det var den bild jag önskade att förmedla .
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
Övning ger färdighet, practise makes perfect, øvning gjør mester.
I CAN DO IT... men inte än. Sova mindre , träna mer.
FLATMATE
DENNA ÄR INTE MITT VERK. DEN HAR MIN SÄRBO KOMPONERAT
I ANLEDNING AV ALLA HJÄRTANS DAG. EN HYLLEST TILL KÄRLEKEN
Nu är det eran tur. Bring it
SKÄGGET MAT OCH DRYCK, LINKÖPING
Jag och delar av mitt sällskap ankom strax före åtta. Servicen var inte att klaga på och efter dryga halvtimmen kom resten av matgästerna.
Förväntningarna var höga inför besöket. Då jag inte hann besöka Guldfisken, som bespiste gäster i de samma lokalerna innan nuvarnade koncept, var det en pusselbit som skulle falla på plats. En plats att mötas, jag och mina vänner och grannar smälts samman i en skrattande, leende tillsammans pulsernade vävnad som blir en ny och levande del av Skäggetorp.
Före besöket hade jag vissa kriterier som jag ville uppfylla. Det grundläggande som jag hade känt saknades (i mitt liv, i Skäggetorp var en pizzeria med rättigheter och i den hade jag projicerat egenskaper och klientel. Mina tankar innan besöket var att de skulle ha minst en Jack Vegas-maskin, högljudda stamgäster, en för full person av finsk ursprung, en liten plats som kan operera som dansgolv och en något äldre besökandeskara.
Det enda jag trodde mig ha garanterat var den finska biten, med tanke på att jag medbringat egen ålänning.
Pizza, grillspett, öl. Vegetariska grillspett gick inte att uppbringa så en pizza inmundigades.
Servicen var trevlig. Bordsservering. Om man kan ha stamgäster efter att ha haft öppet så kort tid så var de i alla fall där och var skräniga och utgjorde en del av atmosfären.
Pizzan var till behag med sina färska grönsaker och heta temperatur. Mitt sällskaps grillspett kunde de inte omnämna som varken fläsk eller kyckling med full säkerhet och verkade inte vara det läckraste herrskapet smakat i deras levnad. Den likande radergummi med fibrer och klyftpotatisen smakade misstänkt djupfryst.
Lokalen fylldes mer och mer och i ena hörnet kunde en ljudanläggning observeras. Hmmm, kan det vara... Jo, det var en karaokemaskin och det var invigningen av denna, vilket annonserdaes av en man iklädd vit skjorta.
Så tjukk du har blitt spelades. And there was much rejoice.
Inte många visade ett brinnande intresse för mannen i den vita skjortan och pärmen med det musikaliska utbudet. En på listan. Hennes namn var Pamela. Pamela valde att rata mikrofon till fördel för att mima och dansa Cher's budskap. tror låten heter Believe. Efter detta dog intresset helt för uppvisning. Jag och mitt sällskap väntade troget på att någon (våra bud låg på, eller så önskade vi i vart fall starkt, att en av damerna av en fylligare figur) skulle fatta mikrofonen först. Det lät vänta på sig.
Folk var upptagna med att glo på varandra, dansa bugg och dra upp sina mjukisbyxor i linningen.
Allt detta till tonerna av Gyllene guldbruna ögon, Eloise, Sån´t e livet och en glädjeväckande sång om att bara lita på pojkar över trettiofem år fyllda.
En plats. Paltsen i Skäggetorp. Även utan Jack Vegas-maskin eller överförfriskad granne från öst så uppfyllde den förväntningarna.
Välkomna till oss.
PRIMA VERA
Jag är moster också! Officiell tant. Alla mår bra.
Jag hann med en tur förbi Anneli, Ekan och nya Vera Maria Pernilla. Mamman tycker hon ser ut som jag gjorde när jag var dryga halvmetern lång. Jag är stolt.
Så var man inte yngst i familjen längre. Någon är mer omogen och skrikig än jag. Hon är så söt. Grymtar som en gris och fingrar och tår som försöker grabba tag i något.
Mamman och Pappan är som förut. Annars är många föräldrar så självhögtidliga. För de flesta går det väl över.
Kattkillarna blev också glada för att få uppmärksamhet.
Korta meningar. Betyder trött. Ska gnälla och grymta lite innan jag tar en tupplur.
THANK YOU FOR THE MESS
Det gick! Jag klarade det. Med bäste Js hjälp fick jag köpt biljetter via Arlanda. Hjärtat pumpade alltför hårt hela vägen. Allt krånglade. Försenade flyg, betala extra för bagaget. Däremot hade jag en mycket trevlig finsk herre bredvid mig. Han bor i Neiden och skrattade gott åt att det var en ystare i Pasvik. Han sa att om jag kom på ett bra sätt att få ut information om en fjällstuga han hade kontakt med så skulle jag få tio procent av det som jag sålde.
Semester i Neiden, någon?
Jag fick vin och smörgås.
Hotel Berlin, Berlin
Jag kom till Berlin och hade eget hotellrum. Jag fick åka taxi och be om kvitton. Jag blev matad med aquavit av Fylkesmannen och fick höra att norrmännen var stolta av att ha mig ståendes framför dem.
Jag har inte sålt så mycket av Ivars ost, men jag tyckte inte tyskarna var värda den. Det är mest kockar och ostimportörer som har vett att uppskatta den, så jag har lagt mitt krut där, att promotera den till norska kökschefer.
Annars har jag mest sålt aquavit-shots med kryddostkuber på toppen. Och ljugit. På tyska. Tyska tyska tyska. Att jag fick användning för den!
Är på flygplatsen alldeles för tidigt och tror att jag har allt med mig. Plus en tröja av lusekoftatyp.
Första kvällen fick jag och Mikael från Radius Kirkenes hämtning av hans vän som bor i Berlin. Spätkauf-öl och skåla till poliser vid Brandenburger Tor.
Åka taxi, ha med splitterny kabinväska och leker att jag är stressad. Samtidigt
Leker (punkt). Leker norsk, leker ostförsäljare, leker vuxen, leker att jag kan tyska. Leker, leker, leker.
Man vet aldrig riktigt vart allt tar vägen. Den här gången var det så att jag pratade med många olika människor om allt möjligt, t.ex mig själv. ( För er som läser denna blogg med viss regelbundenhet är det vanskligheter med att förstå att jag skulle nämna mig själv kan jag tänka mig). en av dessa trevliga människor, T, jobbar för Norsk Kulturarv och lyssnade med intresse när jag berättade om min utbildning och mina produkter. T och jag åt frukost och senare den sista kvällen separerades jag från min grupp (dramatik!) vid middagstid och hamnade vid ett bord med fyra gott vuxna människor av vikt samt min mer jämnåriga som jag intagit morgonmåltiden med. Fasan i mitt ansikte (inte fågeln men skräcken) när en av de viktiga välklädda människorna sade:
-Det er vel greit hvis deler regningen på seks?
Efter några sekunder frågar T om jag får lön. Då jag inte helt vet svaret på den frågan svarade jag nekande. T talar med sin bordsherre och så säger de att de ska dela på min bit av notan varvid jag rodnade och sa att det skulle dem inte göra. De insisterade med argumentet att de får massa tillägg för att vara utomlands.
Jag hör dem prata lite till. Seminariet i Dovre. Hade inte det varit intressant för henne?
-Hade du varit intresserad av att åka på Nordisk Treseminar i Dovre? Vi kan bjuda in dig så kan du sova hemma hos mig. R vet var man söker pengar till dig.
-Ja... !
( i huvudet cirkusmusik och bjällror, utanpå ansiktet ett smil som sträcker sig från öra till öra).
Har även fått två olika erbjudanden om servitrisjobb på Lofoten till sommaren. Det är ju ganska fint där.
Vadan detta? Ska flowet hända mig? Lagen om alltings jävlighet, vart tog du vägen? Eller har jag hittat något jag är bra på? Är det här att känna att man har ett mänskligt värde?
Jag säger Ja, och hybris går vid min sida än en gång.
VARFÖR, SCHENGEN?
Nödpass kan inte utfärdas i Norge. Eller jo, men då måste jag in till Norska ambassaden i Oslo och det får jag inte tid till.
Jag kan boka om resan så att jag åker över Arlanda, där det finns en polisstation som kan utfärda nödpass.
Har försökt ringa 24 gånger för att se om jag hinner få ett med den transfertid jag har (två timmar)
HJÄÄÄÄÄLP!
Jag var ju så stolt för det här. Det jag upplever nu är inte stolthet.
Ring ring 25,26,27,28
Jag har räknat ut att differensen mellan om jag måste betala själv för alla mina utlägg kontra köpa provisoriskt pass och flyg Oslo-Sthlm-Berlin är 600 kronor till min fördel.
Jag vill ju åka.
............................................................................................
...30,31,32
Ser inte ut som att jag får se något Berlin och världens största matmässa.
Jaja, vad är en mässa i Tyskland. Kanske dödtrist och tråkig eller... alldeles underbar. OK, råttor! Nu kan ni komma fram och sjunga en sång och förfalska ett pass åt mig.
KEIN BRILLEN, NUR DEUTSCHLAND
Ostemaker Överli ringde för någon timme sedan och frågade om jag ville resa i hans ställe till Grüne Woche. Varför inte? En sväng förbi Pasvik för att packa ost och sedan till Berlin tisdag-söndag. Detta besked efter sex koppar kaffe gör att nervändarna hänger och dinglar utanför kroppen och pulsen slår som på en jagad hjort.
Ödets ironi ville inte bara att jag skulle representera min favoritplats i världen, men de ville även skicka iväg min fästman till annan ort. När har man vägarna förbi däruppe annars? Sker inte.
Om några timmar ska jag till Stockholm och sova ett par timmar på en soffa innan jag tar en taxi till Arlanda. Oslo, Kirkenes. Svanvik.
Packa! Maila lärare! Betala hyran! Tvätta håret! Äta!
Vad ska man ha med sig? Skor? Laptop? Får man ha med plattång i handbagaget? Är väl ingen idé att släpa resväska när man har så lite tid på Gardermoen. Finns det svensk kaffe på hotellet?
Men va kul! Det jag ska göra är att le vackert och sälja smakprover på ost. En euro stycket och jag får användning av att jag borstat tänderna många gånger under livet (Inte särskrivet utan det ska vara så. Inget melölan de löäpparna ska visas. Inget extraknäck på Rehperbahn). Jag tycker ju att det är kul och Ivars ost kan jag ju stå för! Det kan till och med vara från en produktion som jag varit med på. Dessutom är ysteri ett hantverk och jag kanske fådet till att bli utbildningsrelaterat. Det är en mässa.
Ingen Linjda hemma som kan komma med kloka ord och ingen Johannes i telefon som kan agera hjärna medan min egen har lite spader. Ett steg närmare självständighet.
SYNENS UTSIKT - EN INSIKT JAG INTE HAR
Vad är det här? Jag har två spörsmål. (Just ställda fråga icke medräknad)
Bakgrund: Det ska ligga i mina gener att få glasögon i en ålder av 26 solvarv. Åtminstone fick både min mamma och min syster det. Å andra sidan fick de ju gifta sig då också.
Varför får jag inte glasögon?
När jag var 26 lånade jag min systers brillor och kände mig som Clark Kent fast tvärsom. ( Clark Kent är stålmannens alias på Tellus. Han brukar ta ner glasögonen på nästippen och då har han röntgensyn. Ganska ballt.) Jag ser jättemånga reflexstolpar när jag kör bil i mörker, men att det är så många beror inte på någon slags supersyn, utan mer känns det som att jag ser dubbelt. Detta gör bilkörandet till lite av en gissningslek. Vilka stolpar markerar kanterna på vägen och vilka är foster av min inbillning? Är det där en skolbuss? Det kändes som en.
Detta är andra synundersökningen på ett år och det verkar som att synen blir bättre. Men jag vill ju se! Alla grenar långt bort, fåglar, skalbaggar i nöd. Är det övermänskligt bra jag ser i syrrans glajjer (övermod, hybris, storhetsvansinne, självöverskattning... kärt barn har många namn (klyscha, ordspråk...)) och i så fall varför vill inte optikerna unna mig det? Jag vill inte missa något. Det är ju som LSD fast på riktigt.
Är optiker så bra människor att de inte vill lura folk till att köpa glasögon?
Jag antar att detta betyder med att jag får vänta med att se smart ut tills jag får göra skäl för det, och att jag även får ge mig till tåls gällande linser och laseroperation.
STIGEN TILL EVERT
Nej, men till skolan. Förlåt, UNIVERSITETET.
Livet, livet.... varför då?
ÄR VI FRAMME SNART? JAG VILL HA GLASS!
SKYPE - BURN TO CRISP (WITH A PINCH OF SALT)
Jag försöker febrilt finna goda ursäkter till att göra något annat än arbetet som ska in på torsdag. Skriva personligt, analytiskt och insiktsfullt om virkade mössor, skrin som läcker som såll och en murmeldjursfärgad smutstvättslåda. Är det arbete? Låt mig få arbeta! Inte sitta på arslet hela dagen. Jag vet vad jag tycker och de här portföljerna skriver vi "för vår egen skull". Jojomen. Varför har vi då betyg på dem? Som vi inte får sätta själva? Jag vet ju att jag blir ledsen och besviken om jag inte får det högsta betyget. Det gör dock ingenting för jag tacklar ledsen och besviken... med bitterhet och det onda ögat mot dem som får bättre betyg än mig.
Har ni fått nog av gnäll och tjurighet redan nu? Gör er icke besvär med att läsa nedanstående text.
Detta gör mig jobbig och needy och jag tror jag gör bäst i att inte tala med någon, även om det är det jag vill göra mest av allt. Jag har redan joggat, styrketränat, grundligen städat (även i verktygslådan), lagat riktig mat, bakat och försökt laga Skype med hjälp av internet-forum. Då vill jag verkligen inte göra skolarbete.
Jag är arg på Skype. (Oooooo. Här stiger jag in i en mindfulness-bubbla och accepterar min ilska gentemot nämnda telefonprogram och ser aggressionen och den blå pratbubblan segla iväg på ett löv med strömmen. Bullshit) Någonting med det programmet och det gamla hederliga Internet Explorer, kanske, eventuellt, möjligtvis, vägrar samarbeta. Nu är jag arg igen och alla världens höstlöv gör liten till ingen skillnad. Skype är använt av så många människor och Internet Explorer likaså, och så bara fungerar det inte. Ska eder gemene telefonbrukare behöva lägga över tre timmar på att reinstallera program, byta namn på defekta sökvägar och radera alla inställningar i webläsaren? Ska det vara så?
Löv, löv, all you need is löv. Äh.(Tänk er att jag lyssnar på Beethovens femma nu. Nej, inte filmen. Nej.)
Det är inte heller som att man kan göra som med bilen att man tar med den till en mekaniker som lagar den, eller som med kroppen när den är skröplig att man tar med den till en läkare eller när toaletten eller elementet går sönder i lägenheten att man ringer hyresvärden eller en hantverkare som kan visa halva arslet för dig så fort han får chansen. NEJ! Här gäller det att ha kontakter.
Vad vore du utan din nörd?
Du skulle förmodligen inte klarat din utbildning, du hade inte haft några bilder eller musik för alla datorer du någonsin haft skulle ha stupat under för datavirus och illasinnade hackers. Här vinner du på att vara vän med fienden. Du ska känna dem. Du ska smöra och lisma in dig så att någon vill hjälpa dig. Är du ganska otrevlig mot dina närmaste som jag är så får du ta till de babyblå och blinka dig till support.
Jag lider av något som jag kallar tekniskt mindervärdeskomplex. Jag klan inte för mitt liv begripa hur det är meningen att folk ska förstå sig på allt detta.
Slutsatsen är då: hade jag varit singel fram till nu hade jag varit körd. Jag hade inte kunnat ladda hem musik eller film, jag hade inte haft en extern hårddisk, jag hade haft någon billig craptop som med nöd hade kunnat läsa av en CD-Rom.
Datakunskap är vår tids epos - sägner som vandrar från mun till mun, eller tangentbord till skärm till tangentbord och läsplattor och allt vad det kallas. De skrivs aldrig ner på någon riktig plats för då är den informationen totalt hedenhös. Du får göra en grundläggande research av hela google om du ska ha en chans att räta till dina problem. Då gäller det att det inte är internet som krånglar för då sitter du midjedjupt i klistret. Det blå skåpet är nedskitet och klaveret är nedtrampat till små, små bitar. Du behöver din nörd! Och om det är någon som inte förstår vad jag har hetsat upp mig på i detta inlägg så är du förmodligen en av dem - nördarna.
Hatten av till er.
Igår, via Skype på telefonen, försökte jag och semi-nörden (det är en semi-komplimang) lösa mina problem med Skype på PCn och jag får tipset att ladda hem ett program som heter TeamViewer. Utan framgång dock och jag fick en remiss till en nörd av högre rang. Det programmet gör att den du ger ditt användarnummer och tillfälliga lösenord till kan styra din dator från sin egen plats i världen. Du ser vad som händer med din dator på din skärm. Jag tänker mig att det är så det är att bli drogad med sådan drog man sett i filmer där du är paralyserad i kroppen med vid medvetande och sedan bli våldtagen.
Kanske var det detta som drev mig att på ett osunt vis skicka ett sms med godnattpuss till en annan man än det vanliga. Och som en billig slyna återigen ställa upp på att få min PC (personal computer, jomen) skändad medan jag ser på. Öppna notepad och skriver hej, som att lägga en femma (svensk) på nattygsbordet. Allt för att jag blivit beroende av Skype.
Jag märkte först ingenting men efter ett tag märkte jag att det krävdes mer och mer för att tillfredsställa min törst. Det som började som en glädje över att höra någon låta som en robot, helt gratis, i andra delar av världen är nuett krav på web-kamera och hela kånkarongen.
Undrar om jag skrivit Skype så många gånger att min sida kommer upp i sökmotorer.
Och nu vädret: på tisdagen var det snötäckt landskap, På onsdagen var marken bar och grön, luftens temperatur mättes till fem grader på plussidan och torsdagen präglades av pissregn och våt, lerig och brun sörja på backen. Idag blåser man bort. Hoppas på underkylt regn och tsunami imorgon.
Där får ni för lördagsmys. Haha! /PRNLL, 14
