MÅSTE FÅ BERÄTTA

Toalettpapper - de har ofta djur på förpackningen. Från att bli utsatt för ulveblicken om annat toalettpapper än det med lammet på inköpts till den frihet jag kände när jag insåg att jag kunde fatta egna beslut om vad jag önskade att frottera mina private parts med. På butiken fanns det ett annat dasspapper som hade en söt Golden Retriever-valp på. En valp känns ju generellt mjukare än ett lamm, tänkte jag.
 
En liten fundering som jag har kännt i flera dagar att jag måste lufta: varför djurs barn? Vill man torka röven med dem? I så fall: vad är det för slags människor som vill det? Är det något slags subliminala budskap?
 
Valpen var tillfredsställande. Gillade valpen, men min legendariska snålhet och tidvis överdrivna miljömedvetande fick mig till att nästa gång det var färdigtorkat prova ekorren. Det beslutet var grundat på att det verkade mer miljövänligt ("verkade" ja. God research där) och billigare. Det sägs (återigen: källa saknas) att sådant papper med alltför mycket återvunnet material inte är populärt för rörmokare, då det inte löses upp lika bra som annat. Svåra avvägningar man måste göra ibland. Beslutet var också delvis grundat på att en ekorre kan vara det mjukaste som finns. Jag kände på  ett ekorrskinn en gång, och det var så mjukt att man nästan inte kunde känna det alls.
 
Men där sket jag en lök, och, var tvungen att avlägsna oönskade rester efter toalettbesök med ett missfoster av rulle som gav mig omedelbara associationer till sandpapper. Humbug!
 
Min slutsats är då som fölger att ju hårdare djur på förpackningen, desto bättre. Finner jag det ska jag garanterat gå för avbildad alligitor, igelkott eller en eller annan kindpanrad fisk på påsen.
 
En sista sak: papper med barnteckningar på fick jag i present (fråga inte). Det tänker jag måste vara en design utvecklad av frustrerade föräldrar.

CLARION COLLECTION BY CHOICE BASTION OSLO

Clarion Choice Bastion Collection...Hotel

Här på hotellrummet finner jag inte det korrekta namnet på hotellet. Jo, där! Tur att jag har feta hierolyftydar-skills och skriver i rubriksfältet: Clarion Collection by Choice Bastion Oslo. Pust. 41 tecken. Jag tänker att det ska vara för att gästerna inte ska kunna vara alltför kritiska i ett och samma inlägg på Twitter. Låt oss härmed nämna det CCBCBO

Låt mig utveckla:

Location location location

I hjärtat av Oslos hordistrikt, i änden av Skippergata, där det är stängt för biltrafik ligger CCBCBO. När du kånkar och drar din packning från en korsande gata förundras blir du bländad av bristen på belysning i området. Jag, som av en neurotsik natur, tänker på de rykten jag hört om prostituerade och hallickar som tillsammans har börjat råna förbipasserande i den norska huvudstaden. I nabolaget finner vi platser som innehar namnet Grei Kafe och en luguber pub.

Matutbud

I entrén möts vi av en skylt som säger att de är rekommenderade i Michelin-guiden, vilket får mig att utstöta ett litet förtjust: Ooh! Nattportiern informerar om frukosttider, att det finns pannkakstid, kaffe och frukt finns tillgängligt dygnet runt och att en buffé erbjuds i middagstid. Ooh! Vi bjuds oss smörgåsar, då klockan vid vår ankomst är mycket. Snällt.
Vid frukost skrider jag in i salen vid en klädsam halvtimme kvar av serveringen och besvikelsen är stor. Tre brödskalkar, saggig frukt, ljumna smoothieshots och jag lyckades stjäla de två sista ostskivorna genom att hota en annan gäst med min gaffel. En pannkaka som med lätthet kan blandas ihop med en stel disktrasa. Ta ner Michllinskylten!

Lokaler

Tjusigt ingångsparti i murrigt brunt ger ett gott intryck och det lilla sällskapet tar en liten men trivsam hiss upp till femte våningen. Korridoren är gråmålad med äldre kandelabrar och målningar är utplacerade mellan skrivbord och byråer. Som vanligt håller man andan på väg in i ett okänt hotellrum och den stora frågan lyder:

Finnes badkar?

När det gläntas på dörren till dubbelrummet förstår i båda svaret. Næ. Nä. Inte i ett rum med så få kvadratmeter. I det lilliputlilla badrummet frinns en duschkabin med utbud av dubbeldusch och platsmuggar, men duschen visar sig i alla fall icke vara snålspolande.
Rummet är som sagt litet, som i att vi har avtalat vänstertrafik som fotgängare plägar att ha, för att inte krocka alltför våldsamt Fönstret visar en trist utsikt: tre väggar nära inpå, ett cementgolv och fläktrör.

OK. Kanske det inte är meningen att man ska sitta här och klaga hela dagen heller.

THEE MONO SAPIENS, MJØNDALEN SESSIONS

I studio.
Studerar då? Nä. Dokumenterar, djävlas med artisterna, utför enklare sysslor och dricker. Efter dryckenskap kommer törst och viss ohämmad inspiration. Eller var det transpiration jag tänkte på? Nä. Mind maps och cover-omskrivning.

Försöker roa mig så gott det går i dessa spännande lokaler i det vårvackra Mjøndalen. Väntan är lång och bandet är koncentrerat. Ibland koncentrerat som en sås och då kanske reducerat är bättre.

Nu kan vi glädja oss åt Thee Mono Sapiens nästa singel som möjligtvis finns att köpa på... hmm... exklusiva ställen, säkrast av någon av medlemmarna.
Den om än något korta traditionen trogen ges singeln ut endast i vinyl i fysiskt format. Då är den numrerad mellan 1-100 av gossarna själva (eller eventuellt någon närstående, typ undertecknad) och draperad i omslagskonst av den mystiske undergrundskonstnären som vi här kallar GjM-B.
Skivsläppet firas med releasekonsert på en än så länge okänd ort
Digitalt kommer musiken finnas tillgänglig för Gud och var man på iTunes och Spotify.