Farmen Asien

Att ankomma gården


Det var med viss möda vi fann fram till farmen. Jag satt ensam på flaket till en safarijeep med en glasruta mellan mig och min chaufför och dennes damsällskap. Vi stannade ofta, vände och frågade lokalbefolkningen om de kunde vägen till Eco Community. 

Ett gäng glada hundar samlades runt bilen vid den minst sagt anspråkslösa byn. Det är ett slags kök vardagsrum med öppen planlösning med flätat lövtak och mycket tyder på att väggarna och inredningen är lagat av lera blandat med kobajs, enligt handskriven bruksanvisning som tidigare volontärer antecknat. Chaminda, gårdsägaren, gav mig en massa böcker och broschyrer att läsa när jag kom och så talade han en stund med chaufför med följe på singalesiska medan jag försökte få en uppfattning om vad jag gett mig in på. 


På det här communityt är vi nu tre: jag som är gröngöling, Chaminda som är gårdsägare och har haft volontärer här i nästan tio år och så är det Mala. Hon pratar inte engelska, men är en hejare på att laga mat. Vi är då inte så många här, men jag hoppas det blir fint ändå. 


I min luftiga kobajshydda behöver jag inte vara ensam. Chaminda sopade ut en gigantisk groda från badrummet. Oh yes, jag har badrum. Dusch, vattenklosett och kran till att tvätta händerna. Lyxigare än jag trodde. Jag har också geckoödlor, ekorrar, fåglar och många myror, myggor, flugor och spindlar att hålla mig sällskap. Annars ligger mitt hus en bit bort från de andra husen. 


(null)


Mitt hus. Ska posta planlösningen i ett senare inlägg. 


Eftermiddagen fick jag till fri disposition, så jag skrämde lite fåglar från risfälten, läste bok och försökte smälta alla intryck. Jag ska vara här i två veckor. Jag hoppas det blir bra och att jag kan göra nytta även om jag inte kan någonting, och så hade jag hoppats att det var fler volontärer här att lära av. Det stod faktiskt på hemsidan att man inte behövde kunna något, men ha en bra inställning så nu är jag här. En av hundarna vilade på golvet vid sängen när jag tog en tupplur och då kände jag att jag hade en kompis. 


Det är tre vuxna hundar och söta valpar som bor här. Valparna har också blivit mina kompisar och jag fick ta med de yngsta till mitt hus under natten. De heter typ Kaviii bägge två. De är nästan helt lika, men den ene har mjukare päls. Kaviii mjuk följer mig hack i häl eller snarare hälhack i hakan för henne, när jag oavsiktligt sparkar henne när hon går så tätt bakom. Kaviii hård är lite tuffare och springer gärna i förväg. Jag tror det är labradorer, för de har simhud mellan tårna. 


(null)


Andra dagen mötte jag upp klockan sju, drack en kopp te och blev satt i arbete av Mala. "Job?", sa hon. "Yes", sa jag. 

Mala visade mig ett fält som legat i träda med buskar, gräs, blommor och aubergineplantor. Under det hela låg vattenslangarna och de skulle upp, för att förbereda fältet för nästa odling. Jag fick en skära med långt skaft och fick sätta igång. 


Det har regnat kontinuerligt sedan igår eftermiddag när jag var ute på fältet och det betyder inget arbete och inget annat att göra heller. Mängden med nederbörd har gjort att jag blivit fångad i köket där jag inte känner att jag gör nytta. Mala vill inte ha hjälp och Chaminda är inte så pratsam. Jag ville så gärna bidra! Efter semestern var jag så motiverad att vara med om någonting bra och meningsfullt istället för något som kan liknas vid att  koka kaffe och städa efter folk som vill sälja fler hamburgare, få folk att ta dyra snabblån och kasta dem i sjön på internetcasino. Nu dricker jag te, för att jag inte litar på vattnet, tittar på valparna, äter ris tre gånger om dagen tills jag får förstoppning och bara sitter och glor. Kanske det går att vänja sig och få ro i att göra ingenting, vid att stiga upp klockan sju, vada till jobbet för att se att chefen fortfarande sover på grund av regnet, dricka en kopp te och gå och lägga sig igen. Stiga upp igen 11:45 och se om det finns frukost kvar. 


(null)


Det här ett ett ganska torrt risfält. 


Nä, jag gillar inte det här att inte ha något att göra och inte bidrar jag heller. Jag äter och är rädd att de ska tycka att jag är lat. Å andra sidan är de mina arbetsgivare och då ska de ge mig arbete. 


Att kissa i ett hus gjort av bajs


Igår kväll kissade  mjuka Kaviii inne i köket konsekvenserna blev väl drastiska. Chaminda blev jättearg och tog tag i huvudet på den två månader gamla valpen och tryckte ner nosen i kisspölen. Han drog den lilla nosen fram och tillbaka över det ojämna golvet och gjorde det i säkert trettio sekunder medan den lilla valpen grinade. Han skällde och till slut smällde han till den över baken och den sprang iväg. Jag är så ledsen över jag inte hade kurage nog att protestera när det var så hjärtskärande. Det märktes att han inte gillade att jag såg händelsen och han frågade mig efteråt hur man gör i mitt land, varpå jag förklarade att man använder sträng ton flyttar valpen medan den kissar och berömmer den när den kissar på rätt ställe. Han sa att i köket äter man, och torkade golvet, som är lagat av bajs, med lite vatten. 


This is halloween.

I går hyrde jag en cykel och for fram på vägarna. Det var sol och härligt och jag hade hittat ett ställe som hade bra kaffe. Inte lätt att hitta. Ofta tror jag att det är dundersockrat te jag har fått i koppen. Det är transparent  ljusbrunt och så sött att det gör ont på tungan. Men här var det alltså gott kaffe som gjorde gott för humöret. 


Jag cyklade till Pidurangala,

berget man kan se Sigiriya från och som ligger en mil från mitt guesthouse. Nästan framme, när jag cyklade längs vallgraven med generöst avstånd till vattnet, med tanke på krokodilfaran, mötte jag en man som hade ett gammalt kulhål genom benet och han bodde i en trädkoja. Passa sig för krokodiler och passa på elefanter. Hans tänder var röda av betel, som tydligen ska vara the shit om man inte får ätit och sovit ordentligt. Han bad om pengar när han visade skottskadan och sa "djungel!" så jag gav honom 20 rupier. Det är lite mindre än en krona och jag hoppas han spenderar de väl, gärna på mer betel. Eller en kopp för sött kaffe. Det får vara upp till honom. 

"See you on the way back", sa jag, för det såg inte ut som att han skulle någonstans. 


(null)



Pidurangala var knepig och brant att gå. Man kan också välja att se det som enkel för att vara klättring. Vyn var oavsett vägen upp läcker. Den sticker rakt upp ur djungeln och man kan se långt åt alla väderstreck. Man ser Sigiriya, som också sticker rakt upp, på tillräckligt nära håll att man precis kan urskilja människorna som går uppför trapporna till toppen. 

"Där går de. De som kan betala $30"


På vägen tillbaka vinkade jag glatt till mannen med kulhålet och kojan. Han vinkade tillbaka och log med sina beteltänder. 


Jag stannade cykeln i gruset vid ingången till Sigiriya. Kan jag vara en sån som betalar $30 för det? Jag besökte den avgiftsfria toaletten och fyllde flaskan med gratis vatten, som hade blivit framställt med omvänd osmos (det är ungefär motsatsen till osmos säger internet). Jag skulle inta en liten måltid och fundera på de där $30. 


Wood Apple Juice. Det tar jag. Vad är det?


Elefantäppeljuice. Det ska vara bra mot det mesta tydligen. Men man ska vara försiktig första gången man dricker det, för man kan tydligen vara allergisk. Jag kände mig således frisk och allergisk på en och samma gång. 


$30 blev betalde. På vägen från biljettkontoret såg jag massa apor som hoppade mellan träden och satt vid sidorna av stigen. De är alltför lika människor, men dumma människor som är  superakrobatiska. Det behöver inte vara min favoritkombination. Kanske är jag avundsjuk. Apjävlar. 


(null)


Bild på grå apjävel. 


Ålder.


Ibland är det skönt att vara i närheten av något som är riktigt gammalt. Att få lite perspektiv. Det var lämningar av civilisation vid Sigiriya som var 4000 år gammal. Själva berget är skorstenen till en vulkan, där vulkanen redan för 4000 år sedan för länge sedan smulats sönder. Två miljarder år sedan för att vara ungefärligt exakt. Jag vill också bygga något sånt! Det finns ju massa berg i Norge där jag kan bygga mitt eget Sigiriya eller Petra. Önskar mig pengar och slavar i födelsedagspresent, så att jag kan bygga ett funktionellt djur-jättestenpalats. OK?


(null)



(null)


(null)


Jag kom tillbaka till verkligheten när jag såg ner på min svettiga lekamen. Jag var verkligen genomblöt av perspiration. Den gråmelerade T-shirten hade absorberar bara vid de delar som ligger direkt mot och således hade jag mörkgrå mage och mörkgrå tuttar. Som en sådan grå apjävel. 


(null)


Svettiga tuttar och buk. 

Löste problemet med att hälla baklängesosmosat vatten över hela framsidan. Lösningsorienterad. 


Idag var jag in till staden Dambulla. En jävla skräck av en busstur. Det är det snabbaste färdmedlet jag sett i Sri Lanka och så var det kvinna som tafsade på mig.  Jag åt ingen middag igår och jag hade inte hittat någon frukost så jag hatade allt och undrar vad fan jag gör ute på resa när ändå allt suger. Fann en sylta som serverar den traditionella frukosten, som är kalla nudlar med linssås, för det ringa priset av 100 rupies (motsvarar fem  kronor), och efter det blev livet något lättare. Jag tog ut pengar och åkte tillbaka till det jämförelsevis lugnet vid Sigiriya Road så fort jag kunde. 


Jag har varit ensam några dagar nu och har börjat känna mig ängslig. Har jag ätit för mycket mat? Har jag ätit för lite mat? Har jag spenderat för mycket pengar? Kommer de att räcka? Njuter jag för mycket? Njuter jag för lite? Är jag fet? Har jag nagelpsoriasis och per automatik alla autoimmuna sjukdomar? Ska jag lägga om kosten? Till vad? Vad är ens Myanmar? Var det så här det skulle bli på semestern? Var det detta jag fann när jag finna mig själv? För då skiter jag i det och tappar bort mig igen. 

Jag kan väl lika gärna dö här. Livet passerar revy i alla fall, så fort jag ser en död orm, blir omkörd av en buss, klättrar uppför ett berg eller pratar med en man. 

Det är väl ändå mer hedersamt att de sista bilderna på kamerarullen är insidan av munnen till en leopard eller en elefants trampdynor?


När det blir så måste man tänka efter om uppfyllt sina centrala behov: Sova och äta. Kolla var man är i menscykeln (N/A). Det enda som kändes vettigt var att äta. Se om kaffe hjälper. Så jag gick tillbaka till stället med det goda kaffet, åt buffé, fick gratis färsk mangojuice, blev fångad av regnet och drack en god kaffe.


(null)


If you like mango colada. Getting caught in the rain. If your not into yoga. If you have half a brain. Blev smygfotad!


 Som en uppenbarelse från ovan skingrades molnen, regnet slutade och jag gick en safari till fots. Backup-planen var att få tag i betelblad. 


(null)


Utan elefanter och toalettpapper försmäktar vi på denna ö. 


Letade elefanter och toalettpapper (elefanter är vanligare här), men såg påfågel! Det är ingen idé att ens infoga bild här. Det är inte ett Attenborough-reportage,men kolla detta:


(null)


(null)


 Naturen hade glömt att ta ner halloweendekorationerna i form av elgrillad fladdermus med jättespindel och delvis mosad orm med flugkoloni, och jag vände tvärt och kom i tals med en lokal frukthandlare/risbonde som gav mig ett gratis elefantäpple. Så nu kliar det käften. 


(null)


Det är beskt och kärvt och sött och mjukt och mjöligt med hårda bitar och kli i munnen - Wood Apple. 

Frukthandlarens pappa var också risbonde, men hade blivit dödat av en elefant medan han själv såg på från en utkikspost uppe i ett träd. Han hade aldrig helt blivit sig själv efter den händelsen. Han frågade om det var bra att vara receptionist. Jag sa att det var det. Han sa att det var skönt att vara risbonde också. Att man kunde koncentrera sig på arbetet på fälten, koppla bort tankarna och att det var bra träning för kroppen. 
(null)

Här uppe är man säker från elefanter. 

Imorgon åker jag till Eco Community Sri Lanka och det verkar som det enda som är i säsong är ris, så ni finner mig uppe i träden eller klafsande på ett fält. Snackas om två veckor (om inte ormarna klättrar i träd. Då är jag död, men sista bilden i kameran är käftarna till ett slingrande kräk. 

✌️


Massage, vadvax, kroppsaktivism och vad män vill tänkte jag för några dagar sedan.

Massage


Det är konstiga grejer. Det är konstigt att man kan få betala för att någon ska ta över hela ens kropp. Det är det enda kräver tillbaka. Jag behöver inte känna på dem. De behöver inte gilla vad de masserar, men ändå tänker jag på det. 

Gud, vad jag dallrar. Det här måste se ut som en vit geléklump. Moby Dicks späck. Undrar om damen med de små, nästan barnsliga, händerna tycker att jag ser rolig ut. Nej, stopp! Det spelar ingen roll. Den här damen behöver inte tycka att jag är snygg. Hade jag inte kommit fram till att kroppen är till för att hålla huvudet uppe? Huvudet med hjärnan som har tankarna som måste vara det viktigaste och är tankarna såhär så spelar det ingen roll. Då har du förlorat på båda fronter. Ful kropp med ett fult sinne. Ingen kommer vilja ligga med mig och jag vill nog inte ligga med någon heller. Win?


Jag vill inte yoga. Jag vill inte surfa. Jag vill inte träffa folk. Jag vill vila. Låta hjärnan vara fri och inte tänka på vad andra tycker om hur jag är och hur jag ser ut. Jag hoppas att det hjälper och att semesterpersonligheten önskar visa sig. Det kan vara lätt att stoppa tankar men svårt att inte låta de komma tillbaka hela tiden. 

 

(null)


The Good Spa, Weilgama


Vadvax


Efter att ha reflekterat om massage var det dags för benvax. Otroligt mycket lättare att förhålla sig till. Jag har håriga ben och håriga tår. Jag är kvinna och jag skäms, så riv ut det med rötterna tack. 

Nu skäms jag ändå. För att jag glömde bort mitt uppdrag att vara naturlig. Semesterpersonligheten i somras var nära att raka av ögonbrynen för att bli fulare för att folk skulle prata med mig om andra saker än hudkräm och contouring. I efterdyningarna av det klippte jag av 40 cm hår för att få en mer praktisk frisyr och bli fulare. Klippa bort mitt finaste, det som definierar mig fast det inte gör det. Slutat färga, så de grå tinningarnas charm ger sig till känna. Så har de mage att påstå att jag blev snyggare. Det går inte att vinna. 


(null)



Kroppsaktivism


Det är nog ingen som fattar att jag är kroppsaktivist om jag är så här smal. Jag är också för mjuk för att vara smal. Går det inte att vinna? Kanske jag bara är "skön brud"? Inte det heller för jag är alldeles för lite avslappnad och då är jag ändå på spa. 


Jag försöker vara ansiktsaktivist med att inte bära smink. Jag har tyvärr misslyckats där med, för jag har färgat fransar och bryn. 

Tårna har jag redan vaxat, men jag kan vara tånagelaktivist! Aktivist ut i tåspetsarna! Jag får börja om där. Låta min missfärgade högra stortånagel skina som den råa diamanten den är. 


Män. Vill de...?


Men vad vill de?

Om någon gör närmanden mot mig hemma så antar jag att de är för att de tycker att jag ser bra ut. Här i Sri Lanka vet jag inte vad lokalbefolkningen vill men jag känner mig mer poppis än någonsin. Som det är nu vet jag ju inte om jag ska känna mig snygg eller rik. Svårt att förlora då, bara man ignorerar sin inre röst som har något annat på hjärtat.