CLARION COLLECTION BY CHOICE BASTION OSLO

Clarion Choice Bastion Collection...Hotel

Här på hotellrummet finner jag inte det korrekta namnet på hotellet. Jo, där! Tur att jag har feta hierolyftydar-skills och skriver i rubriksfältet: Clarion Collection by Choice Bastion Oslo. Pust. 41 tecken. Jag tänker att det ska vara för att gästerna inte ska kunna vara alltför kritiska i ett och samma inlägg på Twitter. Låt oss härmed nämna det CCBCBO

Låt mig utveckla:

Location location location

I hjärtat av Oslos hordistrikt, i änden av Skippergata, där det är stängt för biltrafik ligger CCBCBO. När du kånkar och drar din packning från en korsande gata förundras blir du bländad av bristen på belysning i området. Jag, som av en neurotsik natur, tänker på de rykten jag hört om prostituerade och hallickar som tillsammans har börjat råna förbipasserande i den norska huvudstaden. I nabolaget finner vi platser som innehar namnet Grei Kafe och en luguber pub.

Matutbud

I entrén möts vi av en skylt som säger att de är rekommenderade i Michelin-guiden, vilket får mig att utstöta ett litet förtjust: Ooh! Nattportiern informerar om frukosttider, att det finns pannkakstid, kaffe och frukt finns tillgängligt dygnet runt och att en buffé erbjuds i middagstid. Ooh! Vi bjuds oss smörgåsar, då klockan vid vår ankomst är mycket. Snällt.
Vid frukost skrider jag in i salen vid en klädsam halvtimme kvar av serveringen och besvikelsen är stor. Tre brödskalkar, saggig frukt, ljumna smoothieshots och jag lyckades stjäla de två sista ostskivorna genom att hota en annan gäst med min gaffel. En pannkaka som med lätthet kan blandas ihop med en stel disktrasa. Ta ner Michllinskylten!

Lokaler

Tjusigt ingångsparti i murrigt brunt ger ett gott intryck och det lilla sällskapet tar en liten men trivsam hiss upp till femte våningen. Korridoren är gråmålad med äldre kandelabrar och målningar är utplacerade mellan skrivbord och byråer. Som vanligt håller man andan på väg in i ett okänt hotellrum och den stora frågan lyder:

Finnes badkar?

När det gläntas på dörren till dubbelrummet förstår i båda svaret. Næ. Nä. Inte i ett rum med så få kvadratmeter. I det lilliputlilla badrummet frinns en duschkabin med utbud av dubbeldusch och platsmuggar, men duschen visar sig i alla fall icke vara snålspolande.
Rummet är som sagt litet, som i att vi har avtalat vänstertrafik som fotgängare plägar att ha, för att inte krocka alltför våldsamt Fönstret visar en trist utsikt: tre väggar nära inpå, ett cementgolv och fläktrör.

OK. Kanske det inte är meningen att man ska sitta här och klaga hela dagen heller.

THEE MONO SAPIENS, MJØNDALEN SESSIONS

I studio.
Studerar då? Nä. Dokumenterar, djävlas med artisterna, utför enklare sysslor och dricker. Efter dryckenskap kommer törst och viss ohämmad inspiration. Eller var det transpiration jag tänkte på? Nä. Mind maps och cover-omskrivning.

Försöker roa mig så gott det går i dessa spännande lokaler i det vårvackra Mjøndalen. Väntan är lång och bandet är koncentrerat. Ibland koncentrerat som en sås och då kanske reducerat är bättre.

Nu kan vi glädja oss åt Thee Mono Sapiens nästa singel som möjligtvis finns att köpa på... hmm... exklusiva ställen, säkrast av någon av medlemmarna.
Den om än något korta traditionen trogen ges singeln ut endast i vinyl i fysiskt format. Då är den numrerad mellan 1-100 av gossarna själva (eller eventuellt någon närstående, typ undertecknad) och draperad i omslagskonst av den mystiske undergrundskonstnären som vi här kallar GjM-B.
Skivsläppet firas med releasekonsert på en än så länge okänd ort
Digitalt kommer musiken finnas tillgänglig för Gud och var man på iTunes och Spotify.

BABIES

Ungar överallt. Nu känner jag sjukt många barn och massa fler mammor. Jag vet saker om dregeldukar och hur man sätter på en blöja. Jag har 5XP i påklädnad och lika många i nattning i gungstol samt mjölkspyor på upp till flera plagg. De kan vara söta och de kan vara sjukt jobbiga men ändå blir man någon slags clown och beter sig som en idiot och härjar så att de kan visa tandköttet i en typ av grimas ackompanjerat av en ljus hickning. Jag hoppas det var skratt och leenden annars har jag gjort bort mig i onödan.

Näsfrida, stora skallar, bulldozerbarnvagnar. Skötbord i solar plexus-höjd med utrymme för ben med många knäveck att kickas. Utmattad men rikare på erfarenhet

Det här med blommor och bin har fortfarande inte sjunkit in på mig. Obegripliga grejer, men det är väl bara att acceptera att det är så.