BJUDA BAGARBARN PÅ BULLAR (BULEMISKT)

Spridda tankar och kommentarer med hobbypsykologisk diagnos efteråt

Nu vet katten var jag jobbar. Är inte säker någonstans. (paranoia)

Jag försöker arbeta här men så kommer det s.k. "gäster" och stör mig i min djupa facebookkoncentration. Det är inte lite fräckt det. Så kan de smyga upp bakifrån också och se vad Jag skriver och det, tänker Jag, är otroligt intressant för dem och bland deras högsta mål i livet (hybris)

Johannes hade bakat bullar igår. Jag funderade och försökte tolka det någon timme innan jag frågade om det var för min skull. Han bekräftade det. Undrar om det är en hint syftat på könsform ellar om han bara försöker få mig fet och ha en legitim(?) grund för att kasta ut mig. (paranoia/dålig självkänsla)

Har fått höra om humledöden. Humlor dör och ingen vet varför och de säger att det är ett globalt problem. Ska man vara orlolig? (hysteri/domedagstänkande)

Det var en gäst som sade att de sett björn från fönstret på jobbet. Jag tar det med en stor nypa salt och skepsis (trust issues)

Kocken sätter mig i knipa. Ställer till det så jag misstänker starkt att ledning och revisionsanvarig kommar att bli förbannade (konspirationsteoretiskt tänkade)

Har påbörjat Matematik A, första övningarna i första kapitlet, vanligtvis läst första terminen på gymnasiet. Tror inte jag klarar det (negativ självbild)

Orkar inte jobba mer idag (utbrändhet).



LÅT MIG VILA I FRID

   När ljuset innebär mörker. Det är ju fint och så när det är ljust och att se gräs gör mig glad. Det är glad jag vill vara, rätt och slätt. Ge mig glad och jag är nöjd. Det ska kanske inte vara så svårt kan man tycka och att målet att vara glad ett litet och blygsamt jämfört med att bli astronaut eller kärnkemiker på hög nivå och hög inkomst. Midnattsol. Ljust till dygnets alla timmar och sömnen lyser med sin  frånvaro. Insomnia gör saker med människor.

   Jaa, buuhuu, bäbisen (undertecknad) får inte sova. Månadens I-landproblem och skicka Unicef till de lidande i Finnmark. Be dem ta med nödvagga och nallebjörn.

   Jag har provat olika allergimediciner, alkoholhaltiga drycker samt morfin. Pappas insomningstabletter var effektiva men de höll ju en inte i drogat skick, utan jag vaknade efter två timmar igen. Försökte dunka huvudet i golvet till sömns men det enda jag fick var bulor.

   Jag är rädd för att gå och lägga mig. När sängkamraten/sänkamraterna (plural när katten är på besök) somnar in har jag minst en timme på mig att tänka igenom mitt liv så långt, om jag handlat rätt eller fel mot människor, om andra har behandlat mig rätt eller fel, om jag ska acceptera att bli dåligt behandlad eller om jag ska straffa, manipulera eller fjäska mig fram till det jag blev lovad och det jag vill, eller det jag en gång drömde om, trodde och ville.

   Nej, jag har inte alltid varit bitter. Förr var jag bara cynisk.

   När jag tänkt på det tänker jag på vad som ska hända i framtiden. Man kan aldrig veta. Vad ska jag göra med den här framtiden? Johannes gör mig glad, men Svanvik gör mig ledsen, isolerad, onödig. Det här är inte för mig, men nu har jag alla grejer här. Antar då att det var min destruktiva sida som fick mig att köra 40 mil för att köpa fler möbler. Den destruktiva sidan har varit värre ska sägas.

   Oklara tankar och föreställningar som man inte vet om de har fäste i verkligheten eller inte. Det är det värsta. Man har jämfört folk som inte kan/fått sova med personer som har druckit och sett samband. Jag minns inte helt (eftersom jag inte kan sova?) men det kanske bara var reaktionförmåga de såg på, men jag har svårt att göra den bedömningen att det jag upplever är sant, att det jag tänker och känner är riktigt.

  Försöker läsa. Bokstäverna hoppar och jag har svårigheter med att få med mig vad som sker i handlingen. Det är Winnie-The-Pooh jag läser. Jag försöker räkna. Onödigt att berätta hur det går.

  Så när man lägger ifrån sig det man inte föstår så är det dags att fundera på vad man vill bli när man blir stor och vilken skola man ska läsa sina noggrannt valda ämnen på och självförtroendet sprutarupp och regnar över en. Nä.

   Dagarna går som nätterna men med lite mindre panik och ilskan och irrationaliteten är mer hanterbar. Men vad var det jag skulle göra? Jag är på väg någonstans, det vet jag för att jag står och går, men vart var det jag skulle? Det var något jag skulle göra... Var ställde jag kaffekoppen? Hade jag beställt personbevis eller går jag på ännu en byråkratisk mina? Det är ju personbevis jag behöver....OM det nu är så att det är Matematisk B-kurs på gymnasienivå jag vill tillträda. Resa runt och plugga gymnasiegrejer på distans. Är det verkligen hemlös matematikstudent jag vill bli? Med min bas 200 snöiga mil från där jag kan tänkas befinna mig?

   Jag blir galen. Jag måste få sova. Orkar inte tänka 19-20 timmar i dygnet, för det blir kvantitet istället för kvalitet. Mår inte så bra.

BRÅKA MED KULLVÄLTA MÖBLER OCH PARENTS I BARENTS

Nu var det en stund sedan igen. Jag har varit upptagen med att ha sömnbrist, åka bil, fiska, lida sjönöd, promenera på berg, äta, räkna matematik, dricka, supa, se på band, styra fiskebåt sörja och dansa. Guuud, så många verb jag kan. Kan så många så jag inte kan räkna dem så jag borde väl hålla på med språk istället för att göra saker man i alla fall kan få svar på med hjälp av en eller annan form för räkneapparat.
Nu ska jag försöka förklara hur man/jag dividerar vid bruk av "liggande stolen.

 1. Du identifierar det tal som ska räknas. Det som ska delas i mindre delar skriver du på ett papper (gärna rutat, men smaken är som baken (d.v.s. delad)). Det antal högar du vill ha det andra talet i skriver du till höger om det andra på samma rad. Inte för nära för snart är det dags att göra ett streck mellan dem.

 2. Du drar ett streck mellan de två taklen och strecket skall vara ensmula högre än sälva talen. Sedan drar du ett streck ovanför de två talen och det strecket förenas då med det andra i en slags T-formation. Det sista strecket för den här gången ska börja i underkanten av det första strecket du gjorde och sedan fortsätta under siffran som symboliserar hur många högar du vill ha.

 3. Nu ska det se ut som en omkullvält stol med nummer i och det är dags att sluta rita, börja räkna (På tal om stol, if you pardon the pun, den här stolen jag sitter på i tjänst är inte värd att kalla stol. Jag har domnat bort i övre delen av underkroppen så att säga. det är väl därför man säger att man står i reception. Sol ämnad arbete - fyfan)

 4. Titta på siffran i UNDERREDET av stolen. Hur många gånger får den plats i den första siffran? Svaret ska skrivas ovanför siffran längst till vänster, där man på en vanlig, riktig stol drar ut eller skjuter in den när man ska vara artig. Alternativt, i tillfälle den inte får plats en endaste gång så får du prova hur många gånger siffran till höger får plats i de två siffrorna helt i högerkanten.

 4.1 Ibland är det så att den inte går jämnt antal gånger i det vänstra talet. Då skriver man hur många hela gånger det får plats.

 5. Se igen på talet MELLAN BENEN på stolen. Vad är det talet mutliplicerat med det som vi nyss plitade dit på toppen? Svaret på det skriver du rätt under, de talet/talen vi betecknat längst till höger. Dra ett horisontellt streck UNDER och sätt ett minustecken (-) framför det understa.

 6. Voila! Uppställt som en subtraktion. Räkna. So far so good? Nu blir det knepigt, siffror uppe och nere och till höger.

 7. Titta på siffran till höger om de siffrorna formally knows as de till vänster. Den siffran ska flyttas NER TILL HÖGER om den rest du fock från din subtraktion.

 8. Ta en kopp kaffe och en cigg innan du fortsätter. Gäspa gärna ett par gånger, inte för att det ska vara nyttigt för något men för att göra klart för dig att du har tråkigt.

 9. Upprepa proceduren från steg 4-9, men inte icke tillämpa metoden från 4.1 och vid behov upprepa steg 8.

 10. Är det fler siffror upprepar du proceduren om o om o om o om o om igen till det tar slut eller du uppnår önskat antal decimaler.

Märk väl!! Jag kommer nästan aldrig fram till rätt svar jag. Den beskrivningen tog lite över en timme av mitt liv, men då blev jag lite störd över turister av varierande storlek och nationalitet som ska fråga saker. PRNLL - ljuger på så många språk.

 Mina fruktiga föräldrar, päronen, var här på besök. Praktiskt att jobba med turistinformation då måste medges. Var imponerad över min mor när jag får jaga EFTER henne för att vi skulle bada i Barents Fucking Hav. Jag upphör aldrig att förvånas (till exempel över att planeten Jorden, Tellus alltså, är tillverkad av damm från sprängda stjärnor och att det är delvis därför som man kan hitta guld och platina och de andra grabbarna lite här och där, inbäddat i jordskorpan. Det är galet att bo på upprullat, komprimerat lort. Men det är nog så mycket konstigt i rymden, storleken, inte minst (if you pardon the pun, märker jag ut till er som sliter med att förstå ordvitsar). Jag gillar att den är så stor för jämförelsevis är mina problem väldigt små. Facebookliketumme på. Yeeeey, space (if you pardon the pun )).

 Andra gången parantesen inbäddad i parantesen slutar när den andra gör det. Jag blir lite happy-schnappy av det =) <------ annan, ensam parentes som mun. Parents ja, glömde av det. Parents i Barents i parantes. Tror dem gillade att komma på besök. Nu får jag besök.