FÖRKLARINGAR

Sittning - en middag för studenter där man dunkar i bordet, skriksjunger och dryckeshets florerar. Skåla och skråla.
Premiär-...satt(?) igår. Många nya matregler och god Chili sin Carne

Berget Café och Tehus - fik i ett litet hus på en hylla i Linköping där man kan köpa tekaka räkor och servitrisen suckar jättehögt om man ber om en latte. Vill nog hellre att vi beställde te. Lat-te.

Björnkärrsgatan - fr.o.m. imorgon är det mitt nya hem. Det luktar curry där.

8:15 - tid för träintroduktion med karvsnitt. För Homo Sapiens betyder det att det är väldigt tidigt på morgonen.

Bill Cosby - läskig sitcom-man som jag drömde mardrömmar om

SJ: bdx467i ELLER SERVICEMINDEDNESS

Vilken trevlig biljettkontrollörska! Eller heter det tågvärdinna?

På vägen från Linköping när jag visade mitt vattenskalleleg/LiU-ID fick jag beskedet att studentbiljetter endast var giltiga med CSN- eller Mecenatkort, men att han själv inte var så petig. Det var anledningen till att mina händer skalv när jag beställde biljett med studentrabatt idag. Ett byte, vilket betyder att biljett skola framvisas gångerna tu. Jag är icke ägare av ett enda ett av de kort som för mig anvisats vid tidigare tillfälle och detta faktum kan för mig få konsekvenserna av att nerverna spelar mig ett mindre spratt. Trotsen i mig, att jag läser på universitet och därmed känner mig berättigad till att resa enligt den pristabell som skapats för den typen av människor som jag nuförtiden kan kalla mig en del av, utan att ha de tidigare nämnda plastbrickorna, fick mig att klicka i rutan egentligen ämnad mig. Jag hade förklaringar och ursäkterna klara i mitt huvud. Förgäves. 

På hemsidan kunde läsas att svenska och danska mobiltelefonnummer kunde brukas till att bli tillsänt SMS-biljett men även här trotsade jag Statens Järnvägars rekommendationer och fyllde i mitt norska telefonnummer. Det är ett experiment som inte jag påbörjat, då jag inte är så dristig, eller ovetande om man så vill. 

Till saken:  konduktörskan som kontrollerade min biljett på vagn 15 mellan Hedemora och Sala hoppade inte högt över min avsaknad av både Mecenat- och CSN-kort utan sade att jag kunde reklamera mitt köp grundat på att de inte hade en vagn 16, där jag hade blivit anvisad att göra av mig.  Väl på väg mellan Sala och Linköping svettades jag över ännu ett möte med järnvägspersonal,  vilket visade sig vara i onödan även det. Vid frivilligt uppvisande av allt jag äger och har av legitimerande medel sade hon:

-Tjusigt! Tack!

Ögonkontakt. Grön kajalpenna. Tack ska du ha.

Och sedan: tågtrans. Inte som i transport eller transsibiriska järnvägen, utan som i tillståndet.