NEW AGE

Mina ambitioner om att skriva och läsa en massa under sommaren var för stora. Jag blir nog inte någon blogg-kändis med utsökt vokabulär. 

Men det går bra. 

Det går för bra. I-landsproblemen smyger sig på, och denna gång var det just det faktum att jag inte har något att oroa mig för som driver mig. Vad ska man tänka på när man inte har något akut? Stannade på gatan flera gången och undrade vad som var meningen. Allt jagande. Jag förstår att detta är det mest eftersträvansvärda tillståndet, men vad är detta?


Och: vad är detta? "Kjære P! Velkommen til oss. Vi har gledet oss :)"
Hur ska jag kunna hantera det? Blommor och bubblor överallt. Gick en halv mil extra på väg hem från första dagen på nya jobbet, så att jag fick visa folk hur populär jag är med min tjusiga bukett




 (och mina fina skor).



Hybris.



Här är fru Fortuna. Hennes hjul snurrar i min favör. Jag klarar inte ens av att tappa bort nycklarna ordentligt nuförtiden. Mitt gamla gym hörde av sig och sade att någon hittat nycklar med min nyckelbricka på. Vad är detta? Små cykler i fru Fortunas hjul snurrar också för mig. 

Kanske jag ska bli religiös. 






Och till slut

Well,daaaaaaaaaaaah!

Hejdå. 

SKOGSVAKTARENS NYCKEL

Semester - som att vara arbetslös, men med gott samvete.

Det goda livet har satt sina spår och spåren omkretsar min uppenbarelse med nya rymder av späck. Min rikedom består av späck och tid. Tiden ska fyllas med kaffe, läsande, skrivande och löpning för att jag ska få någon struktur i denna nya upplevelse av kravlös fritid. 

Igår (jag minns det som igår):

Kaffe i koppar två
Blogginlägg, två till antalet
Smörgåsar, tvenne
Vatten, 0 droppar

Efter detta skulle mitt par med ben få arbeta i skogen som håriga nordsvenska hästar, vilt gnäggande av glädje. My hooooooves, my hooooooves! Tar t-banan till Frognerseteren, solen skiner och tanken är att springa hem; något som brukar vara ca. 13 km. Mycket nedförsbacke - mycket glädje. Tänkte att jag ska inte tappa bort mig i skogen (den här gången) så ska jag följa skyltarna mot Sognsvann utan att ifrågasätta (I retrospektiv kan jag säga att man ska alltid ifrågasätta. Nu ser jag skyltar i skogen som farbröder på gatan med godispåsar och sluter ögonen till springor och lägger armarna i kors vid åsynen av dem. Skepticism, mina damer och herrar).



FAST DET STOD SOGNSVANN 3KM ÖVERALLT ISTÄLLET


Efter sju kilometer av att följt skyltar, och därmed sprungit i cirklar, ser jag att min midjeväska, som vittnar om god, anständig smak och leverne, är på vitt gap. Den gapar men den skramlar inte längre, och jag blir varse om att nycklarna som en gång låg där var ett minne blott. Blixtlåset hade gått upp hos låssmedens dotter.  Bestämde mig för att jag är en lösningsorienterad (icke lösningsmedelsorienterad, d.v.s. vill dränka mina sorger i sprit) orienterare och vänder på kosan för att finna nyckelknippan.




OLUST PÅ LIVET


Jag var för törstig för att ödsla vätska på tårar. Dessutom hade det försämrat synen i mina sökande ögon. Fåglarna kvittrade och myggen inade och sög.

"Status backtrack 3km: när ska man inse att slaget är förlorat? Mvh, myggbiten, luktar illa och har badshorts på mig."



HEJ MURPHY! HEJDÅ NYCKLAR! VARSÅGOD SKOGEN! 


 Sug drule skitliv! Förberedde mig mentalt på att avsluta min levnads dagar i skogen. Vad hade jag gjort för ont för att förtjäna detta utelåsta öde? OLYCKAN!!
men.
Jag släpade min uttorkade, myggbitna, illaluktande kropp till Sognsvann och tog T-banan till Clas Ohlsson och köpte ståltråd. Mötte min partner in crime I, fick en granne att släppa in oss och bröt upp fönstret från balkongen. O McGyver! O, LYCKAN!!

Nu kan jag använda ståltråden till att fixa ett bättre lås på fönstret, så inte vilket klantarsle som helst kan ta sig in.

Hepp hepp!

FÖRE FACEBOOK


7e juli, morgon. Status, metabloggen: Fortfarande inga följare. Två sidvisningar men det var bara jag. Jag tänkte följa upp det jag som kortast kallade del 1 i sammanfattningen av perioden juli '14 till juli '15, med det logiska del 2. Jag hade möjligtvis kunnat kalla dem den första och den sista delen, men det får vi bara se hur mycket eller många det blir. Tar det som det kommer. Kanske detta bara blir en parentes. 

Jag hade en kanal. Jag hade en mening med att uttrycka mig. Info som skulle från ledning, kantina, husägare, kollegor till den semi-stora massan, kallat alla på huset. Varje vardag, likt en postiljon som i ur och skur ska få få fram meddelanden från en eller flera människor till en eller flera andra... människor, strävade jag med målet att kl 10:00 trycka på sänd-knappen för ett nyhetsmail. 

Skrev nyss ett inlägg och annonserade det på Facebook. Får se hur det går.