REGULAR JOHN POVERTY

Katrineholm levererar. Jag fick äntligen min saffransbulle, bullen som var slut när jag var in på kondis igår i enbart detta ärende. Otippad kändisspotting på spår 3, vagnläge A: Johan Glanz. Bra saker på annars jobbig tågfärd med fyra byten.

Centralen på P1 med Alexandra Pascalidou. Om barnfattigdom. SKÄRP ER! Oj, måste du ärva kläder? Är det inte ens märkeskläder? Har du ätit fiskbullar till middag? Har din mamma aldrig tagit med dig utomlands? Bad news: DÅ ÄR DU FATTIG. Jag visste inte ens att jag var fattig som barn förrän nu. Hade jag vetat hade jag nog skämts, som infödd talat med förortsbrytning (eller har det blivit en dialekt nu?) och sagt "situationstecken". Hade jag bara vetat att det var så illa ställt så hade jag stulit, rebellerat och skrivit pjäser om "min svåra uppväxt".

"Jag har typ upplevt fett mycket. Mina föräldrar är skilda"

"Å men jå rå. Sålde korv när jå vå typ liten asså"

Visa dem Monty Python-sketchen när de tävlar om vem som var fattigast. Jag klarar inte att tänka på detta efter att ha druckit kaffe. Länkar till bägge kommer inom kort tänker jag.

Tänk på mig då! Tvingad att avsluta mina akademiska studier pga att jag måste finansiera avlägsnandet av minst fyra tänder. Lever som timvikarierande hamburgerhora på östgötars blygsamma allmosor. Klassresan stannar och inväntar mötande trafik. Haha, min examinator trodde att jag syftade på en skolresa. Till Bordieu. Jag går skriva om det och försöka med all min kraft att inte håna henne i förklaringen.

På den portföljen som jag lade ut här fick jag högsta betyg fick jag reda på, lämnade in blanketten med ansökan om studieuppehåll med ett bang och skuttade diaboliskt skrattande därifrån. Metaeuforiskt.