DA CAPO

Dagens I-landsproblem är att jag borde ta på mig kläder för att jag fryser, men är rädd för att frysa för mycket i perioden mellan morgonrock och kläder. Eftersom jag är dumsnål, med nästintill ohälsosamt miljötänk, håller jag värmen till ett minimum i lägenheten.
 
Det kanske inte folk tänkt på men de två går hand i hand. Billigare elräkning, matkostnader (alla borde ha råd att köpa ekologiskt om de bara slopar alla dumheter de köper, i typen ostbågar, läppstift, elvisp etc.), transport, där lösningen är att gå så mycket man kan överallt.
 
Har inte jag haft ett liknande inlägg förut förresten? Jag tror det, men det kan vara värt att påminnas om.
 
Efter att ha lagt ut länk i feeden på facebook fick jag 108 sidvisningar och nästan 40 unika besökare, vilket jag tycker är kul och läskigt.
 
Mellan två jobb igen, som de brukar säga, och blir sjukt rastlös. Måste gå nu. Hej.

MÅSTE FÅ BERÄTTA

Toalettpapper - de har ofta djur på förpackningen. Från att bli utsatt för ulveblicken om annat toalettpapper än det med lammet på inköpts till den frihet jag kände när jag insåg att jag kunde fatta egna beslut om vad jag önskade att frottera mina private parts med. På butiken fanns det ett annat dasspapper som hade en söt Golden Retriever-valp på. En valp känns ju generellt mjukare än ett lamm, tänkte jag.
 
En liten fundering som jag har kännt i flera dagar att jag måste lufta: varför djurs barn? Vill man torka röven med dem? I så fall: vad är det för slags människor som vill det? Är det något slags subliminala budskap?
 
Valpen var tillfredsställande. Gillade valpen, men min legendariska snålhet och tidvis överdrivna miljömedvetande fick mig till att nästa gång det var färdigtorkat prova ekorren. Det beslutet var grundat på att det verkade mer miljövänligt ("verkade" ja. God research där) och billigare. Det sägs (återigen: källa saknas) att sådant papper med alltför mycket återvunnet material inte är populärt för rörmokare, då det inte löses upp lika bra som annat. Svåra avvägningar man måste göra ibland. Beslutet var också delvis grundat på att en ekorre kan vara det mjukaste som finns. Jag kände på  ett ekorrskinn en gång, och det var så mjukt att man nästan inte kunde känna det alls.
 
Men där sket jag en lök, och, var tvungen att avlägsna oönskade rester efter toalettbesök med ett missfoster av rulle som gav mig omedelbara associationer till sandpapper. Humbug!
 
Min slutsats är då som fölger att ju hårdare djur på förpackningen, desto bättre. Finner jag det ska jag garanterat gå för avbildad alligitor, igelkott eller en eller annan kindpanrad fisk på påsen.
 
En sista sak: papper med barnteckningar på fick jag i present (fråga inte). Det tänker jag måste vara en design utvecklad av frustrerade föräldrar.

LEKSAK


Igår var mitt största problem att den skon alltid blir blankare än den andra...