NEDTUR, UPPTUR, RUNDTUR

AVSNITTET SKOLAN: #nedtur #gnäll  #kapitelsomstjälerenergi #fågel-icke-skådning

Det visade sig att jag egentligen hade satsat på högsta betyg. Nej inte satsat men hoppats på, och besvikelsen var påtaglig. Visst, en del av föremålen var slarviga, men det skulle ju vara prototyper.
Jag tycker att jag har gjort så gott jag kunnat men det räckte bara till ett godkänt. Det var hårt ett tag ,men jag ska få ha ett halvtimmes personligt samtal med min examinator tillika programansvarig. Ska bli intressant.
På universitetet ska man väl lära sig att utveckla olika färdigheter och kunskaper och så länge jag har gjort det och känner det så har jag vunnit (för det känns lite som att förlora mot sin examinator. Var inte medveten om det innan jag skrev det här. Kan jag ju klia mig på hakan och fundera över någon dag hur jag kan bearbeta bort den inställningen.)

Nästa delkurs har ju börjat och inspirationen och idéerna har inte infunnit sig som de borde. Jag borde få idéer om hur jag kan lösa uppgifterna och tillverka föremål inom någon teknik jag har en chans att klara av. Jag vill ju göra något fint och det har vi inte lärt oss än. Nej, det är väl strängt sagt, men vi har lärt oss att limma och spika som sammanfogning och jag vill göra något som ser proffsigt ut. Men jag är inget proffs. Jag är förstaårselev vid ett slöjd-, hantverks- och formgivningsprogram.
Detta får som följd att jag stoppar huvudet i sanden och inte vågar göra något, i tillfälle jag misslyckas eftersom jag inte klarar av det på ett moget och insiktsfullt vis. Det här måste jag ju göra något åt, annars kommer jag inte att klara av utbildningen, självkänslan trycks djupare ner i sulorna och jag börjar fejkskratta åt samma skämt som alla hamburgerätare drar och horar dricks och helt plötsligt är jag för ful för småpeng en gång. Om jag inte avlider av självförakt innan det. Oj, så vi ponerar. Vi är mina personligheter Hybris och Nemesis. Vi strävar efter katharsis.

Pappa får hjälpa mig. Jag gör något ganska simpelt och får hjälp av min far. Där har jag säkert en hel del att lära mig. Jag har gjort en liten kist-prototyp själv som jag inte kan använda, men jag har gjort den i alla fall. Eller ja, snart.

AVSNITTET FÖDELSEDAG #uppturmedrasktfall #grogghaggor #döendesvanen


Det kanske var den bästa födelsedagen jag kan minnas. Väckt av Linda med nybakade scones, kaffe och en 18-raders dikt om min förträfflighet. Är smickrad, men hon hade faktiskt inte avtalat en påklädningsaudiens hos Oss. Men det fick gå =) Jag fick även en engångskamera och ett tomt fotoalbum till aftonens slattparty.
Jag hade bjudit in klasskamrater och närmast sörjande att ta med sådant som stod längst in i barskåpet för att avsluta det med värdighet, precis som mitt 28e år. Fler än jag trodde kom! Runt 25 stycken + en hund. Med sig hade de hemgjorda collage, blommor, godis, smycken, toalettartiklar med doft av japanska körsbärsblommor samt en imponerande samling likörer och hemgjort vin.

Personligheten Hybris kikade fram och blev övertalad om att balettlyft med sats var en bra idé. Med sats menar jag då en spurt från avstånd. Efter det var tanken att min lammlätta lekamen skulle kastas upp i taket. Jag går in in i Lindas rum, ställer mig i start-position, vrålar CHAAARGE! Språngmarch. Hopp. 250cm i takhöjd. Gick inte helt och vid sista försöket släpptes jag, landade med nacken mot golvet och låg kvar. Jag var inte helt säker på att allt gått bra med mig så jag väntade till alla hade skrattat och pekat klart med att röra mig. Aj. Som en kniv i ryggen. Även du, min Brutus. Så länge inget är brutet så r det bara att dansa vidare. Kan fortfarande inte röra obegränsat dock, så jag befarar en sträckning. Går som den tant jag är.

Annars var det kul. Höjdpunkter som bajskorv i hallen, hånglande gäster, söndersuttet dass och att hitta en strumpa i frysen dagen efter. Superslanig dagen efter med fem extra nattgäster. Det här lever jag länge på. Kanske fram till helgen.

AVSNITTET RENOVERING #dyragrejer #dass #iheartlinköpingar #vuxenfunderingar #rundtur


Har jag nämnt att min lägenhet inte är influerad av de senaste inredningstrenderna? It's butt-ugly, delvis. Har haft folk här som räknat ut offerter på badrummet, vilket är i stort sett original sedan 1968. Den första blev 136 000 kronor. 136 papp. Jag får ju inte ROT-avdrag heller, annars hade det blivit 52 000 kr billigare. Det var ju inte så väldigt upplyftande. Känns inte som jag vill lägga de pengarna på en lägenhet i ett område som klassas som ghetto. Då ingick ju badkar, handdukstork, nytt dass, borttagning av element... tutti. Hos en bygghandlare fick jag tipset om plastmatta, men det hade inte dem. Linköpingsbor. I heart you. Rekommenderar saker de inte har, för att de är schyssta. Kanske han ville kränga på mig våtrumsspackel i all fall, men nejnej inget tjat. Han sa att jag borde gå över gatan och snacka med dem och kika på plastmattor. Många var tacky.

Den andra offerten kom idag och det blir cirka 20 500:- men då är det bara jobbet och det avser plastmatta på väggar och golv. Allvarligt så betalar jag väl hellre det än det tre- till fyrdubbla. Så kan man köpa ett badkar och schysst toastol och en spegel med spotlights. Och mat!

 

AVSNITTET #bättremänniskapåenonsdag #visominteärvärdabredband #rundtur

 

Jag hade anmält mig till workshop i bättre självkänsla. Jag känner ingenting. Jag är precis lika förvirrad, osäker och bekräftelsesökande som jag var tidigare idag. Eller vad tycker ni? Varför har jag ingen like-knapp på min blogg? Ja, jag är två fjortisar, nu sedan jag fyllt 28 år. Nej, jag förstår väl att det är sådant man måste träna upp, att det inte blir bättre på en och en halv timme, så jag ska försöka vara snäll mot mig. Kanske jag inte kan räkna så bra, men man kan väl vara en bra människa för det

 

(MEN LITE HARDCORE KBT SKADAR VÄL INTE?)

 

Jag och min lägenhetskamrat Linda delar på min mammas mobila internet. Jag är väldigt tacksam mot min mor, men jag vill ha ett allvarligt snack med Bredbandsbolaget. Eller snarare, jag har haft det idag. Fruktlöst. Det kommer att ingå i avgiften till lägenheten till nyår men jag kan inte få betala och få internet nu, utan först den 16e december. Det är ganska tråkigt att vara utan internet och TV ska ni veta, speciellt inte när vi har skolarbete att förtränga. (Nu ska du stanna i den känslan, uppmärksamma den, andas in den, känn den i hela kroppen, acceptera din frustration och sedan tänker du att den flyter iväg på ett löv i en bäck. Hepp hepp, Mindfullness. Jag är inte helt såld.)

VARKEN GRAVID ELLER BRIDEZILLA (AN OFFER HE CAN'T REFUSE)

Det var genomslagskraft i detta. Förlovning. Jag var inte klar över att det skulle vara en så stor grej och att man skulle tro att vi skulle gifta oss direkt. Inte ens fästmannen förstod att jag överhuvud taget inte har bråttom med det.

Det är inte så stor sak och jag visste inte vad varken han eller jag skulle säga. Det var mer menat som ett förslag men jag förstår ju nu att det inte är lätt att vare sig tänka eller säga något när jag står och stammar med darrande blick i ett hörn av Oslo Sentralstasjon och presenterar en svart papplåda med någon underlig form av låsanordning.
Rent tekniskt frågade jag den stackars mannen om han ville förlova sig med mig och jag tog honom off guard. Jag påpekade att kvitton fanns kvar och jag var beredd på att han kunde mena att det var en dålig idé och lägga fram argument för sin slutsats. Jag trodde nästan det och vare sig det var så eller inte så hade det inte varit en big deal utan det var bara ett förslag. Kanske folk tror att jag är uppe i det blå och är en drama queen med inställningen allt eller inget, men jag ansåg det vara ganska nyktert. Men jag var visst otydlig.

Det jag menade var ju att visa honom hur mycket jag uppskattar honom och att jag är seriös även om jag har flyttat 200 mil bort från honom. Jag vill också att andra ska veta att vi älskar varandra och hör ihop på något sätt. Jag är stolt över att vara hans och jag vill att att han känner detsamma för mig. Jag vet var jag har honom även utan ringmärkning.

En fantastisk helg och jag hörde mamma och min moster yla ända från Kupolen. Sedan kom termer som "fria", "giftermål" och "bröllop" upp. Var det det jag hade sagt? Johannes menade att det var nog indirekt det jag hade sagt. Oj då. Var det det jag hade sagt? Var inte det lite hastigt? Hehe... Alltså, jag vill ju att det här är mannen i mitt liv men det är väl inget stress med att gifta sig? Kan man inte bara vara lite förlovad och njuta av det?

Jag känner mig själv så väl att som den kicksökande njutningshormonjunkie jag är så hade jag säkert varit den mest euforiska bruden av dem alla och den dagen man gifter sig och är förälskad i en människa man känner väl är säkert mångas högsta dröm och en av de stora dagarna i livet. Men det förändrar ju ingenting! En byråkratisk process som i värsta fall hålls religiöst där man lovar saker inför "Gud och denna församling" som man omöjligt kan veta att man kan, eller vill, hålla.

Helt uppenbart hade jag varit otydlig. Jag hade skrämt honom till orolig mage och bristande kommunikation mellan oss hade gjort fästmannen fundersam över om jag hade ett vårbröllop 2012 i tankarna. Han erkände att han inte var redo för det men inte hade vågat sga något. En ärlig sak. Är det något jag uppskattar så är det ärliga saker. Kul att ha en fantastisk helg och vara kär, men uppriktigheten gjorde mig otroligt rörd, även om jag känner mig lite som Sauron i den här sagan om ringen. Varför skulle jag skrämma honom så? Attackera utan förvarning. Överraskningsmoment kanske inte alltid är av godo även om jag vet att han blev glad samtidigt.

Jag vill bara klargöra att allt är som vanligt och inget bröllop är inbokat även om jag har en ring på fingret och en som ska inbytas mot en med mindre diameter. Förlovning blir vad man gör det till. Det är väl kul?

En fråga bara: Varför är det så förvånande att det var tjejen som köpt ringar och gett ett förslag? Jag trodde jämställdheten gått ifrån traditionalismen på den punkten.

BIKT DABORD

Jag är konstant sugen på bittra smaker. Det går inte över. Mycket har hänt. There's been two weeks since my last confession.

(y)     <----------- Förut tyckte jag att det såg ekivokt ut, men nu vet jag att det är kod för en facebook-like-tumme och jag gillar facebook-like-tummar. (Y)

Har jag nämnt att jag slutat röka? Det går ganska bra. Fyra cigg och fyra snus på en månad. MEn de senaste dagarna har jag varit väldigt röksugen och det lindras lite av mörk choklad, valnötter och grönt te. Sånt jävla hippie-snack, men jag är ju tydligen emo ibland och idag är jag flummig. Snus funkar men då skjuter jag mig i foten.

Mycket har hänt som sagt. Jag har lämnat in min första portfölj på universitetet. Vissa hade sjukt seriösa 38-sidors scrapbooks med tygprover och allt möjligt i. Prestationsångest fick jag, men inte tillräckligt mycket för att göra något åt det. Kopieringspapper med Times New Roman 12p med några bilder tagna med iPhone och skisser. Inslag av trä och hår. Jag hoppas att texten är tillräckligt bra för ett VG. De bedömer för layout också. Jag hade tryckt mönster och logotyp på en mapp och lagt den i en hemsydd påse med ett annat mönster och en annan variant logotyp. Klart (för mig) att man aldrig blir nöjd, men på något vis känner jag mig nöjd med egen insats för att jag faktiskt lämnat in någonting när jag vanligtvis brukar knäcka under press. Knäpp man är.


Närbild på den lilla träbrickan jag gjorde till mönsteruppgiften



Vriden bild på bokmärken i fullaste aktion. Jiiiihaaaa


Min nya sambo/inneboende/husdjur brukar säga åt mig när jag oroar mig. Guld värt. Då kommer vi ju osökt in på mitt nya boende också. Var ska man börja?

LURAS I LUREN

Eftersom första november var på tisdag så ville vi köra ner grejerna helgen innan. I min enfald trodde jag att det inte
skulle vara ett stort problem att få låna en nyckel av dottern till tanten som bodde här innan mig så jag ringde till
dottern, som för övrigt också var en tant, och hon sade att mäklaren hade rått henne att absolut inte göra det.
Ibland bölar jag vid underliga anledningar och jag småsnyftade i örat på Tanten d.y.
Jag ringer min far och berättar att det inte gick, och han hörde väl säkert också att jag var tjutunge även om jag sa att det var bara för att jag var nyvaken, men han erbjöd sig att ringa mäklaren. Efter en halvtimme ringer han igen och ber mig ringa mäklaren.
Han hade sagt att han var från en transportfirma som var tvungna att åka just den helgen. Han hade ljugit ihop att det inte alls brukade vara något problem att flytta in saker någon dag i förväg. Mäklaren hade sagt att det inte var möjligt, p.g.a. tillträdesdatum och föreningen och banken varpå min far tappar humöret. Skäller ut mäklaren efter noter, frågar om de ska vara så jävla byråkratiska i Linköping för att större instutitioner och SMHI ligger där och menade bestämt att vi då skulle byta mäklare eller att köpet skulle ställas in.
Detta var vad jag hade att ringa upp till. Had we got our stories straight? Jag stod och fingrade på den gröna lurknappen medan jag stirrade på numret till Mäklaren. Det ringer. Mklaren ringer. Ödmjukt svarade jag med mitt förnamn. Professionellt frågade hon om tillträde den 27e klockan 09:00 passade mig. Pinsamt, och jag kände att en ursäkt skulle vara på sin plats från min sida, så jag piper något om att det inte var meningen att det skulle vara så mycket styr.
-Det är lugnt, säger hon. Det där var din pappa va?
Paniken. De blixtsnabbt blossande kinderna. Den blixtsnabba lögnen till svar.
-Eh, det är kompis till pappa.

Härligt att se dem i ögonen under överlåtelsen. Ödmjuk var åter min roll.


OKTOBERFEST I MEDELHORA

Efter en blöt afton vid köksbordet med farsgubben var det en upptagen lördag. Lastbil. Antikloppis i Krylbo var far-dotter-bondingsaktiviteten (sjukt långa ord det blir idag) men den var stängd! VA?! Skulle er hjältinna bli utan föräldrabonding? Följ med i nästa avsnitt av OKTOBERFEST I MEDELHORA


Big Poppa's Truck

Det börjar här. Vi köpte sängar istället. Vuxenpoäng med riktiga sängar.
Dagen fortlöpte med att plocka med gamla grejer och bestämma vad jag skulle ha och inte. Så mycket jävla skit man har! Glöggmuggar och ärvda vispar, gamla filmer och och en arsenal med second hand-möbler. Nu är jag antikapitalist - jag vill ha färre grejer! Bli loppmarknad nästa år eller spräng skiten. Med tanke på att jag flyttat i genomsnitt en gång om året så fattar jag inte hur jag kan ha samlat på mig så mycket bajs.



Dans är ju socialt och tydligen demokratiskt. Socialdemokratisk dans - ALLA SKA MED!

Nästa punkt på schemat, efter räkmacka, var Oktoberfest i Folkets Park. Vilket hålligång! Kusiner i lederhosen o och jag hade delar av Hedemoradräkten på mig för första gången. Ingen av oss vann, men det var en upplevelse att observera coverbandet, med deras förinspelade musik, och alla dem som svängde sig i takt (?) med musiken med varierande kunskaper i danskonsten. Det var dags att skratta och peka. Tanter pekade på mig på toaletten och frågade om de fick ta kort. Jag är väl inte den som är den, tanter får väl ta toalettbilder på mig om de vill, så jag tog en tant under varje arm och posade.
Hedemora Musikkår var som vanligt bra. Vilket gäng! Kan inte bli annat än imponerad.
Jag har varit på En & En Halv för första gången också. Jag fick för mig att jag skulle jogga hem även om min snälla moster hade erbjudit mig skjuts. Skinnshorts och knästrumpor och flätor och lubbar hem. Det var sjukt tråkigt.

FLYTTA

Bakis och skakis sitter jag inne och dricker kaffe och skvallrar med mostern medan jag observerar min far som lastar vårt enorma fordon. Slänger upp en mamma i hytten och hiver mig in och av bär det mot Linköping. ROAD TRIP! Allt var frid och fröjd, vi var nöjda och glada och bautabilen går precis in mellan husen i mitt nya, bilfria bostadsområde. Lyfta, bära, gå, kånka, klia sig i huvudet och se sin köpta bostad för andra gången i sitt liv. Världens fulaste kök. Borde vara med på inredningsprogram. Move that truck! Efter några timmar var det dags att hämta resten på den gamla adressen. Det var lite svårare att komma ut med lastbilen än det gick att komma in. Vi knöcklade ihop ett stuprör och fräste iväg vanliga vägen. Det jag inte tänkte på i tid, och ingen annan heller, var att viadukten möjligtvis var för låg. Via-DUNK! Via-DUMT!
Sedan lyckades vi smyga under en annan viadukt med samma maxhöjd och flytta en sten som var större än pappa någon meter.

ASBÄST MED ASPEST

Men nu har jag egen lägenhet med schtugght kök, 26000kr i reparationsfond samt jävligt juste vicevärd. Vi har hängt i en och en halv timme idag och han övertygade mig om att jag ska använda rep.fonden till ett nytt badrum. Jag surar över att jag inte kan använda ROT-avdraget. Imorgon kommer det en gubbe som heter Gunnarsson och ska kika och ge mig en offert på plastmattor till badrum, aspestsanering och golvbrunnar.

Jag ska slänga upp några bilder en dag, men min minneskortläsare är minst sagt opålitligt. Peace