THE HABIT - HERE AND BACK AGAIN

Tillbaka till det som jag inte hoppas blir en permanent framtid - Svanvik.
 
Via Kongsberg med dess jazzfestival, där jag ledde gänget genom en slags anarki. Que pasa paradox? Ändock, topp stämning - full tank. Hyrde hus med bassäng och massa uteplatser.
 
På vidare färd mot Stavanger mötte jag på tåget en av väldigt få kolleger jag haft i Svanvik. Den godaste Stine +1 skulle till Flekkefjord och bjöd in mig +1 på räkor och vitt vin. Och nää, det var inte tal om någon slags ormgrop, nyckelfest eller annat snusk. Sunksupning i Flekkefjord där min respektive blir tafsad på, jag blir ryckt i håret av någon som tyckte jag skulle ta det som en komplimang. Man vet att man ska sunksupa när man kommer till en plats där man möts av bilder av hästar på väg nerför en källartrapp och möts av ljudet till en man som framför Right Said Fred's "I'm too sexy" över karaoke-anlägget. Korta aningar av lycka.
Dagen efter var det vackert väder och vi fick bada från klippor, klippa häckar och spela alfapet.
Grymt bra idè att låna far-/morföräldrars hus. Summan av ett helt liv att kika omkring i, och de brukar vara mycket saker på väggarna att kika på. Känner mig nästintill perverst exalterad av sådant.
 
Stavanger. Svägerska, svåger och barn. Många barn. Barn som vill bada, barn som vill spela fotboll, barn som får tänder och skriker, barn som surar och skriker, barn som väcker mig ur min skönhetssömn med Snobben-piano, barn som lär sig gå. Tre stycken barn och jag blir utmattad.
Uppepå Preikestolen (som var mitt mål med semestern, att jag ville ha ryggsäck och gå med den. Glömde ryggsäcken) blev jag så starstruck som jag aldrig trodde att jag kunde bli där. Den rödmosiga killen med rött rynkigt ansikte från Extreme Home Makeover var däruppe i vindjacka och skrek "This is Norway!" in i kameran. Just det. Ty. Ty hans mor hade inte råd med ett riktigt namn på pojken.
 
Tromsø. Som i vanlig ordning en väl avvägt balans mellan dåligt väder, skratta, inte riktigt veta vem man pratat med innan, bli full och känna igen folk, bli ledsen, åka taxi, gå i motbacke, gå på konserter, se Thee Mono Sapiens och att ha en man med dålig mage eller svettig panna. Det ska vara så.
 
Tillbaka på björnjobbet och jag ska fira med att snorta torkad björn. Det måste man väl göra även om man är pescitarian? Jag harredan tagit emot första laddningen med bajs och lagt det i en kyl. Samt stekt våfflor.
 
Topp stämning - full tank.

THE HABIT - HERE AND BACK AGAIN

Tillbaka till det som jag inte hoppas blir en permanent framtid - Svanvik.
 
Via Kongsberg med dess jazzfestival, där jag ledde gänget genom en slags anarki. Que pasa paradox? Ändock, topp stämning - full tank. Hyrde hus med bassäng och massa uteplatser.
 
På vidare färd mot Stavanger mötte jag på tåget en av väldigt få kolleger jag haft i Svanvik. Den godaste Stine +1 skulle till Flekkefjord och bjöd in mig +1 på räkor och vitt vin. Och nää, det var inte tal om någon slags ormgrop, nyckelfest eller annat snusk. Sunksupning i Flekkefjord där min respektive blir tafsad på, jag blir ryckt i håret av någon som tyckte jag skulle ta det som en komplimang. Man vet att man ska sunksupa när man kommer till en plats där man möts av bilder av hästar på väg nerför en källartrapp och möts av ljudet till en man som framför Right Said Fred's "I'm too sexy" över karaoke-anlägget. Korta aningar av lycka.
Dagen efter var det vackert väder och vi fick bada från klippor, klippa häckar och spela alfapet.
Grymt bra idè att låna far-/morföräldrars hus. Summan av ett helt liv att kika omkring i, och de brukar vara mycket saker på väggarna att kika på. Känner mig nästintill perverst exalterad av sådant.
 
 
Stavanger. Svägerska, svåger och barn. Många barn. Barn som vill bada, barn som vill spela fotboll, barn som får tänder och skriker, barn som surar och skriker, barn som väcker mig ur min skönhetssömn med Snobben-piano, barn som lär sig gå. Tre stycken barn och jag blir utmattad.
Uppepå Preikestolen (som var mitt mål med semestern, att jag ville ha ryggsäck och gå med den. Glömde ryggsäcken) blev jag så starstruck som jag aldrig trodde att jag kunde bli där. Den rödmosiga killen med rött rynkigt ansikte från Extreme Home Makeover var däruppe i vindjacka och skrek "This is Norway!" in i kameran. Just det. Ty. Ty hans mor hade inte råd med ett riktigt namn på pojken.
 
Tromsø. Som i vanlig ordning en väl avvägt balans mellan dåligt väder, skratta, inte riktigt veta vem man pratat med innan, bli full och känna igen folk, bli ledsen, åka taxi, gå i motbacke, gå på konserter, se Thee Mono Sapiens och att ha en man med dålig mage eller svettig panna. Det ska vara så.
 
 
Tillbaka på björnjobbet och jag ska fira med att snorta torkad björn. Det måste man väl göra även om man är pescitarian? Jag ha rredan tagit emot första laddningen med bajs och lagt det i en kyl. Samt stekt våfflor.
 
Topp stämning - full tank.

ADJÖ OSLO

Ansvar. Är det något för mig det? Jag ska vara ansvarig för en av barerna på Kongsberg Jazzfestival och det känns som att jag lurar folk. Jag har ju knappt hällt upp en folköl i ett glas förut. Cracking under pressure or SMASHING under pressure - that is the question.

Hamburgeriet var som förr, men jag kommer inte ihåg att det var så sliten och orkeslös man blev Och fantasilös... sjukt tråkigt inlägg. Nu är det i alla fall fullt upp hela sommaren, som det faktiskt har varit hittills också.

Hörde en rolig ordvits men glömde den igen. Sådärja.