SKOGSVAKTARENS NYCKEL

Semester - som att vara arbetslös, men med gott samvete.

Det goda livet har satt sina spår och spåren omkretsar min uppenbarelse med nya rymder av späck. Min rikedom består av späck och tid. Tiden ska fyllas med kaffe, läsande, skrivande och löpning för att jag ska få någon struktur i denna nya upplevelse av kravlös fritid. 

Igår (jag minns det som igår):

Kaffe i koppar två
Blogginlägg, två till antalet
Smörgåsar, tvenne
Vatten, 0 droppar

Efter detta skulle mitt par med ben få arbeta i skogen som håriga nordsvenska hästar, vilt gnäggande av glädje. My hooooooves, my hooooooves! Tar t-banan till Frognerseteren, solen skiner och tanken är att springa hem; något som brukar vara ca. 13 km. Mycket nedförsbacke - mycket glädje. Tänkte att jag ska inte tappa bort mig i skogen (den här gången) så ska jag följa skyltarna mot Sognsvann utan att ifrågasätta (I retrospektiv kan jag säga att man ska alltid ifrågasätta. Nu ser jag skyltar i skogen som farbröder på gatan med godispåsar och sluter ögonen till springor och lägger armarna i kors vid åsynen av dem. Skepticism, mina damer och herrar).



FAST DET STOD SOGNSVANN 3KM ÖVERALLT ISTÄLLET


Efter sju kilometer av att följt skyltar, och därmed sprungit i cirklar, ser jag att min midjeväska, som vittnar om god, anständig smak och leverne, är på vitt gap. Den gapar men den skramlar inte längre, och jag blir varse om att nycklarna som en gång låg där var ett minne blott. Blixtlåset hade gått upp hos låssmedens dotter.  Bestämde mig för att jag är en lösningsorienterad (icke lösningsmedelsorienterad, d.v.s. vill dränka mina sorger i sprit) orienterare och vänder på kosan för att finna nyckelknippan.




OLUST PÅ LIVET


Jag var för törstig för att ödsla vätska på tårar. Dessutom hade det försämrat synen i mina sökande ögon. Fåglarna kvittrade och myggen inade och sög.

"Status backtrack 3km: när ska man inse att slaget är förlorat? Mvh, myggbiten, luktar illa och har badshorts på mig."



HEJ MURPHY! HEJDÅ NYCKLAR! VARSÅGOD SKOGEN! 


 Sug drule skitliv! Förberedde mig mentalt på att avsluta min levnads dagar i skogen. Vad hade jag gjort för ont för att förtjäna detta utelåsta öde? OLYCKAN!!
men.
Jag släpade min uttorkade, myggbitna, illaluktande kropp till Sognsvann och tog T-banan till Clas Ohlsson och köpte ståltråd. Mötte min partner in crime I, fick en granne att släppa in oss och bröt upp fönstret från balkongen. O McGyver! O, LYCKAN!!

Nu kan jag använda ståltråden till att fixa ett bättre lås på fönstret, så inte vilket klantarsle som helst kan ta sig in.

Hepp hepp!


Kommentera här: