Farmen Asien
Att ankomma gården
Det var med viss möda vi fann fram till farmen. Jag satt ensam på flaket till en safarijeep med en glasruta mellan mig och min chaufför och dennes damsällskap. Vi stannade ofta, vände och frågade lokalbefolkningen om de kunde vägen till Eco Community.
Ett gäng glada hundar samlades runt bilen vid den minst sagt anspråkslösa byn. Det är ett slags kök vardagsrum med öppen planlösning med flätat lövtak och mycket tyder på att väggarna och inredningen är lagat av lera blandat med kobajs, enligt handskriven bruksanvisning som tidigare volontärer antecknat. Chaminda, gårdsägaren, gav mig en massa böcker och broschyrer att läsa när jag kom och så talade han en stund med chaufför med följe på singalesiska medan jag försökte få en uppfattning om vad jag gett mig in på.
På det här communityt är vi nu tre: jag som är gröngöling, Chaminda som är gårdsägare och har haft volontärer här i nästan tio år och så är det Mala. Hon pratar inte engelska, men är en hejare på att laga mat. Vi är då inte så många här, men jag hoppas det blir fint ändå.
I min luftiga kobajshydda behöver jag inte vara ensam. Chaminda sopade ut en gigantisk groda från badrummet. Oh yes, jag har badrum. Dusch, vattenklosett och kran till att tvätta händerna. Lyxigare än jag trodde. Jag har också geckoödlor, ekorrar, fåglar och många myror, myggor, flugor och spindlar att hålla mig sällskap. Annars ligger mitt hus en bit bort från de andra husen.
Mitt hus. Ska posta planlösningen i ett senare inlägg.
Eftermiddagen fick jag till fri disposition, så jag skrämde lite fåglar från risfälten, läste bok och försökte smälta alla intryck. Jag ska vara här i två veckor. Jag hoppas det blir bra och att jag kan göra nytta även om jag inte kan någonting, och så hade jag hoppats att det var fler volontärer här att lära av. Det stod faktiskt på hemsidan att man inte behövde kunna något, men ha en bra inställning så nu är jag här. En av hundarna vilade på golvet vid sängen när jag tog en tupplur och då kände jag att jag hade en kompis.
Det är tre vuxna hundar och söta valpar som bor här. Valparna har också blivit mina kompisar och jag fick ta med de yngsta till mitt hus under natten. De heter typ Kaviii bägge två. De är nästan helt lika, men den ene har mjukare päls. Kaviii mjuk följer mig hack i häl eller snarare hälhack i hakan för henne, när jag oavsiktligt sparkar henne när hon går så tätt bakom. Kaviii hård är lite tuffare och springer gärna i förväg. Jag tror det är labradorer, för de har simhud mellan tårna.
Andra dagen mötte jag upp klockan sju, drack en kopp te och blev satt i arbete av Mala. "Job?", sa hon. "Yes", sa jag.
Mala visade mig ett fält som legat i träda med buskar, gräs, blommor och aubergineplantor. Under det hela låg vattenslangarna och de skulle upp, för att förbereda fältet för nästa odling. Jag fick en skära med långt skaft och fick sätta igång.
Det har regnat kontinuerligt sedan igår eftermiddag när jag var ute på fältet och det betyder inget arbete och inget annat att göra heller. Mängden med nederbörd har gjort att jag blivit fångad i köket där jag inte känner att jag gör nytta. Mala vill inte ha hjälp och Chaminda är inte så pratsam. Jag ville så gärna bidra! Efter semestern var jag så motiverad att vara med om någonting bra och meningsfullt istället för något som kan liknas vid att koka kaffe och städa efter folk som vill sälja fler hamburgare, få folk att ta dyra snabblån och kasta dem i sjön på internetcasino. Nu dricker jag te, för att jag inte litar på vattnet, tittar på valparna, äter ris tre gånger om dagen tills jag får förstoppning och bara sitter och glor. Kanske det går att vänja sig och få ro i att göra ingenting, vid att stiga upp klockan sju, vada till jobbet för att se att chefen fortfarande sover på grund av regnet, dricka en kopp te och gå och lägga sig igen. Stiga upp igen 11:45 och se om det finns frukost kvar.
Nä, jag gillar inte det här att inte ha något att göra och inte bidrar jag heller. Jag äter och är rädd att de ska tycka att jag är lat. Å andra sidan är de mina arbetsgivare och då ska de ge mig arbete.
Att kissa i ett hus gjort av bajs
Igår kväll kissade mjuka Kaviii inne i köket konsekvenserna blev väl drastiska. Chaminda blev jättearg och tog tag i huvudet på den två månader gamla valpen och tryckte ner nosen i kisspölen. Han drog den lilla nosen fram och tillbaka över det ojämna golvet och gjorde det i säkert trettio sekunder medan den lilla valpen grinade. Han skällde och till slut smällde han till den över baken och den sprang iväg. Jag är så ledsen över jag inte hade kurage nog att protestera när det var så hjärtskärande. Det märktes att han inte gillade att jag såg händelsen och han frågade mig efteråt hur man gör i mitt land, varpå jag förklarade att man använder sträng ton flyttar valpen medan den kissar och berömmer den när den kissar på rätt ställe. Han sa att i köket äter man, och torkade golvet, som är lagat av bajs, med lite vatten.