Massage, vadvax, kroppsaktivism och vad män vill tänkte jag för några dagar sedan.

Massage


Det är konstiga grejer. Det är konstigt att man kan få betala för att någon ska ta över hela ens kropp. Det är det enda kräver tillbaka. Jag behöver inte känna på dem. De behöver inte gilla vad de masserar, men ändå tänker jag på det. 

Gud, vad jag dallrar. Det här måste se ut som en vit geléklump. Moby Dicks späck. Undrar om damen med de små, nästan barnsliga, händerna tycker att jag ser rolig ut. Nej, stopp! Det spelar ingen roll. Den här damen behöver inte tycka att jag är snygg. Hade jag inte kommit fram till att kroppen är till för att hålla huvudet uppe? Huvudet med hjärnan som har tankarna som måste vara det viktigaste och är tankarna såhär så spelar det ingen roll. Då har du förlorat på båda fronter. Ful kropp med ett fult sinne. Ingen kommer vilja ligga med mig och jag vill nog inte ligga med någon heller. Win?


Jag vill inte yoga. Jag vill inte surfa. Jag vill inte träffa folk. Jag vill vila. Låta hjärnan vara fri och inte tänka på vad andra tycker om hur jag är och hur jag ser ut. Jag hoppas att det hjälper och att semesterpersonligheten önskar visa sig. Det kan vara lätt att stoppa tankar men svårt att inte låta de komma tillbaka hela tiden. 

 

(null)


The Good Spa, Weilgama


Vadvax


Efter att ha reflekterat om massage var det dags för benvax. Otroligt mycket lättare att förhålla sig till. Jag har håriga ben och håriga tår. Jag är kvinna och jag skäms, så riv ut det med rötterna tack. 

Nu skäms jag ändå. För att jag glömde bort mitt uppdrag att vara naturlig. Semesterpersonligheten i somras var nära att raka av ögonbrynen för att bli fulare för att folk skulle prata med mig om andra saker än hudkräm och contouring. I efterdyningarna av det klippte jag av 40 cm hår för att få en mer praktisk frisyr och bli fulare. Klippa bort mitt finaste, det som definierar mig fast det inte gör det. Slutat färga, så de grå tinningarnas charm ger sig till känna. Så har de mage att påstå att jag blev snyggare. Det går inte att vinna. 


(null)



Kroppsaktivism


Det är nog ingen som fattar att jag är kroppsaktivist om jag är så här smal. Jag är också för mjuk för att vara smal. Går det inte att vinna? Kanske jag bara är "skön brud"? Inte det heller för jag är alldeles för lite avslappnad och då är jag ändå på spa. 


Jag försöker vara ansiktsaktivist med att inte bära smink. Jag har tyvärr misslyckats där med, för jag har färgat fransar och bryn. 

Tårna har jag redan vaxat, men jag kan vara tånagelaktivist! Aktivist ut i tåspetsarna! Jag får börja om där. Låta min missfärgade högra stortånagel skina som den råa diamanten den är. 


Män. Vill de...?


Men vad vill de?

Om någon gör närmanden mot mig hemma så antar jag att de är för att de tycker att jag ser bra ut. Här i Sri Lanka vet jag inte vad lokalbefolkningen vill men jag känner mig mer poppis än någonsin. Som det är nu vet jag ju inte om jag ska känna mig snygg eller rik. Svårt att förlora då, bara man ignorerar sin inre röst som har något annat på hjärtat. 

Kommentera här: