Sörut

Nu har jag anlänt i Sri Lanka, bott i hotellrum utan fönster och ätit marmelad av frukt jag inte visste fanns. Wood apple. Och melonsylt med smak av jordgubbe. 

(null)
Här satt jag under världens största AC och försökte att inte göra bort mig. Vegetarisk restaurang på Sea Street utan annan europé i sikte. 

Jag tog en tuktuk till tågstationen och tog inga bilder för att jag tänker på hur klyschig folk tycker att jag är. Tågfärden har folk sagt ska vara så fin. Jag höll på att tuppa av redan på stationen. Helt fullt, gick inte att reservera plats och väldigt varmt. Kände hur det flimrade i ögonen och andningen blev tung. Jag hade skaffat en kompis som handlar med ädelstenar och han sa att jag kunde sätta mig i den öppna dörren. Övervägande: vad är bäst av att svimma stående eller att vara medveten och eventuellt få dörren i ryggen och falla ut och rulla runt bredvid rälsen med magväska och handväska med mig i fallet. Jag tänkte att alternativ två var en bättre risk att ta.

(null)
(null)

Som ni förstår gick det bra. Juvelhandlaren gick av före mig och jag kämpade mot sömn och jetlag, men det var en annan som skulle av vid Weligama som jag och det var tur för inga skyltar fanns att se och ingen konduktör för folkets trygghet och nyfikna frågor fanns att tillgå. Kom av på rätt station, tog en tuktuk och såg tre kor i olika färger som gick på vägen men igen tog jag inte bild. 

Vid incheckning sa jag inte mitt namn eller visade pass, men jag fick ett glas med något som kan ha varit kryddig juice och fick klara mig själv. Jetlagen satt om huvudet som en bakfyllehjälm och efter att ha ätit bananpannkakor sov jag hela eftermiddagen. Försökte få info om bra middagsmat och badställe av personalen och de svarade på engelska men den här engelskan förstår jag inte så bra. Eller så är det dygnsomställning och dålig mage som får hjärnan att fungera såhär kasst. 

Jag gick till stranden och såg en vacker solnedgångsrosa himmel med konturer av palmer, men det blir ju också klyschigt så jag tog ingen bild. Jag var osäker på vad jag skulle göra och det började bli mörkt, så jag gick tillbaka innan jag inte skulle se något. Pratade med en man som visade sig vara surfinstrukör som guidade mig till ett matställe. Devilled vegetables. Att dricka? De hade tre alternativ: cola, Sprite eller öl. Lätt. 

(null)

Jag väljer att se baksidan på ölflaskan som ett gott råd, som på etiketterna till yogi-te. 

Jag mötte ägarna som är snälla oslosvenskar och kan känner mig lite tryggare på att jag kommer kunna ta mig runt och kommunicera med folk och inte bara läsa böcker. 

Yoga imorgon bitti. Grugleder mig, som man säger i Norge. 


Kommentera här: