PRNLL

Sjöng Robyn medan hon hette Robin Carlsson som jingel till det legendariska Lilla Sportspegeln, med bland andra Artur Ringart. Har den på hjärnan ofta och misstänker att jag blivit hjärntvättad från ett eller annat håll.

Efter de senaste två veckornas tidiga morgnar och fysiska arbete med produktivitet och kreativitet är det dags att
A) sova ut (Check!)
B) läsa, tänka och skriva
C) träna, köpa lampor, vara social, städa, laga nyttig mat och sköta hygienen och annat som man känner att bra människor gör

Min kropp är bitvis värkande och stel,händerna överansträngda, huden delvis sargad, stucken och öppnad som en julkalender och ögonen svidande efter alltför lite sömn. Men det är under kontroll. Märk väl, jag klagar inte. Jag har byggt en fotpall/tvättkorg utan ritning borträknat min egen idé, sytt en cykelkorg i skinn, tillverkat ett original till screentryck och fått ner trycken på tyg och täljt en slev (eller två. Eller två halva eller en och en halv. Någonstans mellan noll och två). Dessutom slår jag och tangerar mitt cykla-til-skolan-rekord gång på gång. Vinner inbillade tävlingar genom att känna igen zink geom att slicka på en metallklump och finna området i hjärnan som sparat hur äckligt tandkräm mot dålig andedräkt smakar. Detta är ju inte klagomål, detta är ju rent skryt. Så det så. Idag är det som sagt var dags att tänka igen, men jag klarar inte att koncentrera mig.

Jag sitter och ska skriva en essä om kreativitet och utgå från en givetvis mirakulös och givetvis amerikansk övningsbok av Eugene Raudsepp. Jag ska skriva vad han tycker och sedan komma med smarta kommentarer på det utifrån ett personligt men icke privat perspektiv och förhoppningsvis få ett långt mail tillbaka angående min förträfflighet. Binär stående ovation från magistern och erbjudanden från olika magasin att jag ska bli deras chefsredaktör. Det är nog den boken som talar.

Examinatorn menade att hade missförstått vad som skulle skrivas i portföljen. Efter 45 minuters sittande med alla möjliga, krumbukter med ögonbrynen kommer jag ut från kontoret och förstår lika lite som när jag gick in. OK, portföljen var inte så strukturerad som jag kasnke trodde och det är något konkret som jag kan göra något åt: göra hål i pappren och sätta de i en pärm, exempelvis. Men man skulle inte berätta sakligt vad man lärt sig, utan skriva ner de djupare insikter man kommit fram till under kursen. Det poängterades att jag gör detta för min skull. I mitt huvud, som det nu skulle vara fokus på, betyder detta att jag skriver det jag vill och borde betygsätta det själv också. Mindre flum, tack. Jag anser mig vara flummig och självanalyserande nog, utan att för den sakens skull vilja att universitetslärare bedömer mina djupare insikter, för det är något väldigt privat.
I denna portfölj kommer jag att skriva att uppgiften var skitnödig och med en känsla av Fader Fouras, att jag lärt mig konkreta saker, som hur man får en låda stabil.

.....

Ordpruttar i alla riktningar.

…..

Nu är det ett par dagar senare och ordkaskaden är skickad. Annars så inser jag att jag tagit på mig för mycket jobb och det är verkligen inte likt mig. Jobbar då mer än åtta timmar om dagen och jag har mer att göra. Jag är inne på det praktiska igen, nu när fingrarna har läkt lite grann och kroppen inte värker lika mycket. Det skulle vara kul att åka till Oslo i helgen, men så är det ju redovisning på tisdag. Nu är det åtta timmar tills jag ska vara i skolan och ha med mig saker att visa upp till handledningen. Jag får Tourette's på finska när jag sitter med en IKEA-symaskin som bara trasslar.

Så mycket att berätta och så lite tid att berätta den på.