KEIN BRILLEN, NUR DEUTSCHLAND
Ostemaker Överli ringde för någon timme sedan och frågade om jag ville resa i hans ställe till Grüne Woche. Varför inte? En sväng förbi Pasvik för att packa ost och sedan till Berlin tisdag-söndag. Detta besked efter sex koppar kaffe gör att nervändarna hänger och dinglar utanför kroppen och pulsen slår som på en jagad hjort.
Ödets ironi ville inte bara att jag skulle representera min favoritplats i världen, men de ville även skicka iväg min fästman till annan ort. När har man vägarna förbi däruppe annars? Sker inte.
Om några timmar ska jag till Stockholm och sova ett par timmar på en soffa innan jag tar en taxi till Arlanda. Oslo, Kirkenes. Svanvik.
Packa! Maila lärare! Betala hyran! Tvätta håret! Äta!
Vad ska man ha med sig? Skor? Laptop? Får man ha med plattång i handbagaget? Är väl ingen idé att släpa resväska när man har så lite tid på Gardermoen. Finns det svensk kaffe på hotellet?
Men va kul! Det jag ska göra är att le vackert och sälja smakprover på ost. En euro stycket och jag får användning av att jag borstat tänderna många gånger under livet (Inte särskrivet utan det ska vara så. Inget melölan de löäpparna ska visas. Inget extraknäck på Rehperbahn). Jag tycker ju att det är kul och Ivars ost kan jag ju stå för! Det kan till och med vara från en produktion som jag varit med på. Dessutom är ysteri ett hantverk och jag kanske fådet till att bli utbildningsrelaterat. Det är en mässa.
Ingen Linjda hemma som kan komma med kloka ord och ingen Johannes i telefon som kan agera hjärna medan min egen har lite spader. Ett steg närmare självständighet.
Stavfel och interpunktionsfel accepteras inte. Skyller på stress