SKYPE - BURN TO CRISP (WITH A PINCH OF SALT)

Jo nu ska ni höra.

Jag försöker febrilt finna goda ursäkter till att göra något annat än arbetet som ska in på torsdag. Skriva personligt, analytiskt och insiktsfullt om virkade mössor, skrin som läcker som såll och en murmeldjursfärgad smutstvättslåda. Är det arbete? Låt mig få arbeta! Inte sitta på arslet hela dagen. Jag vet vad jag tycker och de här portföljerna skriver vi "för vår egen skull". Jojomen. Varför har vi då betyg på dem? Som vi inte får sätta själva? Jag vet ju att jag blir ledsen och besviken om jag inte får det högsta betyget. Det gör dock ingenting för jag tacklar ledsen och besviken... med bitterhet och det onda ögat mot dem som får bättre betyg än mig.

Har ni fått nog av gnäll och tjurighet redan nu? Gör er icke besvär med att läsa nedanstående text.

Detta gör mig jobbig och needy och jag tror jag gör bäst i att inte tala med någon, även om det är det jag vill göra mest av allt. Jag har redan joggat, styrketränat, grundligen städat (även i verktygslådan), lagat riktig mat, bakat och försökt laga Skype med hjälp av internet-forum. Då vill jag verkligen inte göra skolarbete.

Jag är arg på Skype. (Oooooo. Här stiger jag in i en mindfulness-bubbla och accepterar min ilska gentemot nämnda telefonprogram och ser aggressionen och den blå pratbubblan segla iväg på ett löv med strömmen. Bullshit) Någonting med det programmet och det gamla hederliga Internet Explorer, kanske, eventuellt, möjligtvis, vägrar samarbeta. Nu är jag arg igen och alla världens höstlöv gör liten till ingen skillnad. Skype är använt av så många människor och Internet Explorer likaså, och så bara fungerar det inte. Ska eder gemene telefonbrukare behöva lägga över tre timmar på att reinstallera program, byta namn på defekta sökvägar och radera alla inställningar i webläsaren? Ska det vara så?

Löv, löv, all you need is löv. Äh.(Tänk er att jag lyssnar på Beethovens femma nu. Nej, inte filmen. Nej.)

Det är inte heller som att man kan göra som med bilen att man tar med den till en mekaniker som lagar den, eller som med kroppen när den är skröplig att man tar med den till en läkare eller när toaletten eller elementet går sönder i lägenheten att man ringer hyresvärden eller en hantverkare som kan visa halva arslet för dig så fort han får chansen. NEJ! Här gäller det att ha kontakter.

Vad vore du utan din nörd?

Du skulle förmodligen inte klarat din utbildning, du hade inte haft några bilder eller musik för alla datorer du någonsin haft skulle ha stupat under för datavirus och illasinnade hackers. Här vinner du på att vara vän med fienden. Du ska känna dem. Du ska smöra och lisma in dig så att någon vill hjälpa dig. Är du ganska otrevlig mot dina närmaste som jag är så får du ta till de babyblå och blinka dig till support.
Jag lider av något som jag kallar tekniskt mindervärdeskomplex. Jag klan inte för mitt liv begripa hur det är meningen att folk ska förstå sig på allt detta.
Slutsatsen är då: hade jag varit singel fram till nu hade jag varit körd. Jag hade inte kunnat ladda hem musik eller film, jag hade inte haft en extern hårddisk, jag hade haft någon billig craptop som med nöd hade kunnat läsa av en CD-Rom.

Datakunskap är vår tids epos - sägner som vandrar från mun till mun, eller tangentbord till skärm till tangentbord och läsplattor och allt vad det kallas. De skrivs aldrig ner på någon riktig plats för då är den informationen totalt hedenhös. Du får göra en grundläggande research av hela google om du ska ha en chans att räta till dina problem. Då gäller det att det inte är internet som krånglar för då sitter du midjedjupt i klistret. Det blå skåpet är nedskitet och klaveret är nedtrampat till små, små bitar. Du behöver din nörd! Och om det är någon som inte förstår vad jag har hetsat upp mig på i detta inlägg så är du förmodligen en av dem - nördarna.
Hatten av till er.

Igår, via Skype på telefonen, försökte jag och semi-nörden (det är en semi-komplimang) lösa mina problem med Skype på PCn och jag får tipset att ladda hem ett program som heter TeamViewer. Utan framgång dock och jag fick en remiss till en nörd av högre rang. Det programmet gör att den du ger ditt användarnummer och tillfälliga lösenord till kan styra din dator från sin egen plats i världen. Du ser vad som händer med din dator på din skärm. Jag tänker mig att det är så det är att bli drogad med sådan drog man sett i filmer där du är paralyserad i kroppen med vid medvetande och sedan bli våldtagen.
Kanske var det detta som drev mig att på ett osunt vis skicka ett sms med godnattpuss till en annan man än det vanliga. Och som en billig slyna återigen ställa upp på att få min PC (personal computer, jomen) skändad medan jag ser på. Öppna notepad och skriver hej, som att lägga en femma (svensk) på nattygsbordet. Allt för att jag blivit beroende av Skype.

Jag märkte först ingenting men efter ett tag märkte jag att det krävdes mer och mer för att tillfredsställa min törst. Det som började som en glädje över att höra någon låta som en robot, helt gratis, i andra delar av världen är nuett krav på web-kamera och hela kånkarongen.
Undrar om jag skrivit Skype så många gånger att min sida kommer upp i sökmotorer.

Och nu vädret: på tisdagen var det snötäckt landskap, På onsdagen var marken bar och grön, luftens temperatur mättes till fem grader på plussidan och torsdagen präglades av pissregn och våt, lerig och brun sörja på backen. Idag blåser man bort. Hoppas på underkylt regn och tsunami imorgon.

Där får ni för lördagsmys. Haha! /PRNLL, 14

Kommentera här: