SYND ATT KLAGA/DET KNALLAR OCH GÅR/HUVUDET UPP OCH FÖTTERNA NER

Man ska inte posta vad som helst på internet. Det har man dagboken till, och den kan man bränna upp och ingen ser den. Försiktigheten krävs för att gömma för framtida arbetsgivare vem man är så att man kan få ett jobb där man egentligen inte är accepterad för den man är. Ja? Nej?

Jag önskar att 28 år inte betydde att man är som fjortonåringar men det är i alla fall inte helt osant.
Det här var min bästa låt när jag var tretton. En beskrivande video.

Min räddning är att jag ska glömma hur allt egentligen är så att jag kan leva ett dumglatt liv och sträva mig igenom en utbildning, en karriär, barnuppfostran, bli lämnad av min man, skaffa en annan, bli sjuk eller gammal och läkarna ger mig piller och respirator så att detta liv ska kunna fortsätta. Det spelar ingen roll. Det handlar alltså om att uppfylla jordelivet med saker tills man kolar. Vad? Spelar ingen roll. Slutet är detsamma. Det man upplever och känner är vad man märker och då blir det därmed sant. Upplever du att du har ett dåligt liv med stort lidande så förstår jag inte poängen alls. Jag hoppas på hjärntvätt eller lobotomi så kan jag leva ett liv med mindre lidande och utan dåligt samvete trycka ut ungar till den här hemska världen så att jag burit runt på dessa oönskade barnafödarhöfter av en grund. Har du ett alternativt slut på den här verkligheten? Nej. Poängen? Det finns ingen. Snipp snapp snut. Sov så gott

Kommentera här: