THE CONSTANT TEMP
Ännu en dag och ännu en ny arbetsplats. En ny dyr kontorsstol som jag inte begriper hur man justerar, eller kanske till och med är ett outtalat no-no att fiffla med någon annans inställningar. Även om det är en taskig inställning ;-)
Nya folk att konversera krystat med i matsalen, efter att man försöker snabbläsa vet man kan sätta sig. Jag satt mig bredvid en ensam tjock gubbe i dag, säkert för att jag undermedvetet ville känna mig god.
Inte mycket att göra här heller och jag har märkt att jag strax vänjer mig med det. Kollar facebook. Läser tidningar på nätet. Typ det.
Tidningar på nätet läser jag enbart för att döva mitt dåliga samvete över att jag inte är intresserad av hur det går med världen.
Olympiska Spelen. Champions League. Annan sport. BAH!
Kändisar. BAH!
Den arabiska våren. Det lättaste är om ni säger till när det står med i en historiebok eller något annat översiktligt. Nej då, skämt åsido så blir det så fragmenterat och oöversiktigt om man ska försöka uppdatera sig efter en stunds frånvarande från den stora världen.
Ukraina.Jag ska skamfullt erkänna att det har jag ingen koll på. Märker att tankarna hamnar en annan plats när de pratar om det på radio eller att det dyker upp under slösurfingen.
Någon (ja, vem kan det vara?) sa till mig att jag kunde börja läsa tidningar för barn. Denne person fick ulveblicken (eller kanske huskeyblicken, p.g.a. ögonfärg). Måste man hänga med på allt?
Jag önskar väl att jag kunde det. Då kunde jag också vara med och prata. Frågan är ju om jag hade tyckt att det var intressant om jag kunnat vara med. Kanske vare sig intresserad eller intressant. Har jag nämnt att jag kan le och säga hej samtidigt? Le och bära tallrikar? Le, säga hej och bära tallrikar - allt det samtidigt. Wow...
Norska heta frågan om "reservasjonsretten", det vill säga att vissa husläkare kan säga nej till att remittera nångon till abortklinik, var det som troligen drog flest demonstranter till 8e mars-tåget. Det hade jag missat innan det. Då tycker jag kanske att man läser alltför aktuella saker, när en sådan förhållandevis liten fråga, som berör några fjortisar på bygden, blir viktigare än mäns våld mot kvinnor eller lika lön för lika arbete. Ja, det är klart att jag också tycker att det är jävligt att inte alla läkare följer lagstiftningen, men det verkar så... trendigt. Men om kvinnorna blir ihjälslagna, vem ska då kunna ta abort? Vad är då egentligen viktigast? Jag vet vad jag tycker.
Då har jag återigen kanaliserat mina tankar i detta forum istället för att prata med mig själv eller den ganska fancy brevsprättningsmaskinen här i receptionen. Imorgon eller en annan vecka: samma sak. Nya folk. Nya platser. Ny lokal. Ny stol. Samma "hej hej". Samma men nya långa dagar. Samma "jag orkar inte anstränga mig mot hon den nya, för hon är inte här om ett par dagar".
Vet aldrig om jag får mac eller PC, då. Vardagens spänning.
Tack till de som klarade att läsa ända hit. Hej.